Sverige-Brasilien 26-18. Var det jag som ifrågasatte det svenska målvaktsspelet efter genrepen mot Serbien? Jag glömde en sak: träningsmatcher är inget för en tävlingsmänniska. Till extremerna i det senare avseendet hör Andreas Palicka. I VM-premiären var han sig själv igen. Kort sagt formidabel. Bättre målvaktsspel i handboll finns inte. Möjligen olycksbådande att det skulle behövas mot Brasilien. Ingen stor handbollsnation, låt vara ganska bra jämfört med många andra i detta ”blandade” världsmästerskap.
*. *. *
Omfånget präglar i hög grad det inledande gruppspelet. Ojämna matcher. Uppvisning mer än kamp. Blåbär bland hjortronen. Som Kap Verde och Uruguay, Sveriges två kommande motståndare. Hoppas Palicka får vila då - för att komma tillbaka när allvaret och svårighetsgraden skruvas upp. Mot brassarna räckte det med taggat försvarsspel framför en målvaktsfantom...vad gäller den svenska offensiven finns där förhoppningsvis en förbättringspotential. Ja, inte på bredden; tretton olika spelare (=alla) gjorde mål i matchen. Högst ovanligt när totalen bara uppgår till 26.
*. *. *
Mest anmärkningsvärt var kanske att målsprutor som Wanne och Pellas behövde var sin straff för att komma med i protokollet. Utspelen till vänsterkanten lyste alltså med sin frånvaro. Kontringsspelet var inte heller särskilt lyckat eller frekvent. Och spelmotorn himself, Jim Gottfridsson, blandade och gav. Ändå åtta mål upp. Ett slags styrkebesked, det med förstås. Spännande fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar