Tufft för HK Malmö i handbollsligan. Fem inspelade poäng på åtta matcher, endast RIK har färre (4). Nästjumbo; ett ovant och säkert obekvämt läge för en klubb som genom åren haft klippkort till slutspel - och ”SM-guld” som stående tema i sin kampsång. Optimism är aldrig fel, men den får gärna vara sakligt grundad. Tveksamt om den är det här och nu. Visst, serien är ung och tabellen jämn, snabbklättring fullt möjlig. Frågan är bara om HKM har vad som krävs. Bredden, spetsen, kvalitén, konkurrenskraften. Som det sett ut hittills: nej, det har man inte.
*. *. *
Det fanns en tid - inte alltför avlägsen - när HK Malmö hade två likvärdiga alternativ på varje position i laget. Inte längre. Årets spelartrupp känns slimmad, tunn, extremt ”frånvarokänslig”. Veckans match mot Sävehof belyste problemet. Charles Hugosson saknades från start, Magnus Persson försvann med en otäck huvudskada efter en knapp kvart. Konsekvens: HKM tvingades i princip spela utan högersida i anfallet. Det fanns inga ersättare, bara nödlösningar. All respekt för dem - men vinna matcher med decimerat manskap är svårt. Protokollet talar: inget HK-mål överhuvudtaget från Hugossons högerkant, blott ett från högerniopositionen sedan Persson gått ut groggy (med fyra egna mål på kontot).
*. *. *
Givet omständigheterna gjorde HK Malmö ändå en hygglig match. Kunde vunnit, borde fått oavgjort. Försvaret var bra, Ebbe Håkansson i buren okej om än lite ojämn, mittsexan Max Santos lysande. Men som sagt, något fattas. Och skulle Magnus Persson bli borta länge (hjärnskakning?) finns en uppenbar risk att HKM fastnar i bottenstrid. Sävehof? Saknade också folk. Bl a två ”ordinarie” mittnior. Men spela roll? Inte mycket. Med en stand-in som William Andersson-Moberg löses alla knutar upp. Där tydliggjordes verkligen skillnaden mellan lagen: Sävehof har mängden, HK Malmö är beroende av några få. Annars var det som vanligt i serielunken: Sävehof såg stundtals ut att träna, skärpte till sig lite när det behövdes.
*. *. *
Apropå handboll och klubbar i knipa. IFK Karlskrona, mitt olycksbarn, är ute med håven igen. Vädjar om hjälp på sin hemsida. Nödropet riktas till alla; sponsorer, idrottsvänner, ”IFK:are i förskingringen”. 1000 kronor per individ - i utbyte mot fri entré vid en kommande hemmamatch. Usch, jag lider med klubben. När jag var pojk var man beredd att betala för att få dra på sig en IFK-tröja. Idag är det spelarkontrakt som ska omförhandlas pga ett sensationellt avancemang till allsvenskan - en bedrift inte en jävel i stan bryr sig om, av publiksiffrorna att döma. HFK är klubben i tiden, IFK ett gulnat blad i historieskrivningen. Vemodet suger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar