Släkten värst? Inte alltid. Ibland delar storebror med sig till lillebror. Som igår när Göteborgsderbyt i fotboll slutade 0-4 - och hela allsvenskan avgjordes. Guldet och mästarpokalen till BK Häcken, för allra första gången. Så himla rätt, så himla välförtjänt. Häcken har varit odiskutabelt bäst säsongen igenom. Krossen på ”storebror” IFK Göteborg bekräftade bara värdigheten. Kul med ombyte på tronen, positivt för svensk fotboll i stort. Häckenexemplet visar ju att nr 4 i Göteborg kan bli nr 1 i Sverige...
*. *. *
Så långt jag kan minnas - och det rör sig om åtskilliga årtionden - har Häcken alltid stått i skuggan av IFK, ÖIS och GAIS i den göteborgska fotbollen. De tre Ulleviklubbarna är alla betydligt äldre och därmed (nu gissar jag) förankrade i folkdjupet på ett sätt som gör att publiken möter upp oavsett nivå och aktuell klass. BK Häcken anslöt som ett sladdbarn först runt 1940. Och inte i stan utan på Hisingen. Lite av ett kvarterslag, ett i mängden. En angelägenhet för Hisingen mer än för Göteborg. Så har det förblivit, kanske för att Häcken inte velat något annat. Värna ett ursprung är sällan fel - i längden. Hellre en egen arena för typ 6000 pers än ett delat Ullevi för högst eventuell påspädning. Om nu ”delning” ens vore möjligt.
*. *. *
Vad blott Häcken har är Gothia Cup. Världens största ungdomsturnering i fotboll. En inkomstkälla som heter duga och lite till - och som säkert bidragit till årets succé i allsvenskan. Kvalitet kostar, i mästarlaget ryms mycket av den varan. Ett komplett och högklassigt mittfält, en pånyttfödd Jeremejeff i anfallet, nyttigt folk överallt. Somligt köpt, annat fyndat, totalen i händerna på absolut rätt ”byggmästare”: Per-Mathias Högmo, norsk tränarikon. Länge sen jag såg ett allsvenskt lag hålla så jämn och hög standard genom en hel säsong som hans Häcken gjort i år. Två ynka förluster, inte någon på bortaplan, allra bäst på slutet när säcken skulle knytas ihop. 66 gjorda mål på 29 matcher. Djupt imponerande alltihop.
*. *. *
I en annan del av tabellen blixtrade MFF till igår. 5-2 i Varberg! Inte minst gamle Toivonen blixtrade till: tre mål, hela skillnaden mellan lagen. Matchen var Toivonens näst sista i MFF-tröjan. Den sista gör han kommande helg, som av en händelse mot moderklubben Degerfors. Som behöver en pinne för att säkra sin position ovanför kvalstrecket. Skulle bli förvånad om inte MFF bjuder på det - och ännu mer förvånad om Toivonen gör ett till hattrick. Inte vill väl en Degerforsson visa att den fördömda klyschan om släktband har substans? Oavsett måste jag få säga att Ola Toivonen varit en av de allra finaste fotbollsspelarna som gjort Malmö den äran. Genom alla tider. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar