Handboll är inte som fotboll. Det erfor jag senast igår. IFK Karlskrona mötte Skånela i allsvenskan, ledde med uddamålet 20 minuter kvar. I fotboll hade det inneburit en rimlig chans till poäng - men nu var det olyckligtvis handboll. Och då kan mycket hända på knappa tolv minuter. Som att 14-13 förändras till 15-28...alltså ett ytterligare mål för IFK, mot 15 för Skånela. Hur det gick till vet jag inte, jag var inte där, följde bara matchen online. Från hopp till tvärstopp, så att säga.
*. *. *
Till slut kände jag ändå tacksamhet. Skånela slog av på takten, IFK kunde hyfsa förlustsiffrorna till 20-29. Och kanske glädjas åt att Albin Jonasson blev bästa målskytt. Märkligt med det? Jonasson är lagets målvakt. Ytterligare en skillnad mot fotboll. I handboll är det vanligt numera att målvakter gör mål, 7-6-spelet lämnar ju då och då öppna möjligheter. Förmodar att det var det Jonasson tog vara på - fyra gånger om. Bra jobbat, lyror i tom bur är inte så lätt som det låter. Ingen utespelare i IFK gjorde fler än tre mål. Magert förstås, för klent för framgång.
*. *. *
Tror du att Skånela är skånskt? Trodde jag också en gång i tiden. Tokfel. Skånela IF är hemmahörande i Märsta. Stockholmsregionen. Det närmaste Skåne klubben kommit var väl när Kävlingesonen Johan Zanotti anställdes som tränare. Runt 2005, tror jag. Hursomhelst länge sen. Den här säsongen nämns Skånela (som ofta förr) bland favoriterna i handbollsallsvenskan, så ”mitt” IFK har ingenting att skämmas för. 1-15-perioden var förvisso inte snygg men shit happens, nya chanser kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar