Plötsligt blev livet lite fattigare. Igen. Alltid samma känsla när seriernas serie tar slut. Jag talar om fotbollsallsvenskan. Så klart. I min värld - förlåt, jag menar bubbla - finns inget jämförbart vad gäller spänning, dramatik, underhållning, samtalsämne. Antalet matcher, antalet timmar i tv-fåtöljen. Hjärtklappningarna. Magknipen. Pulsrusningarna. Mjällbynojan. Alltså, vad skall man nu med Discovery + till? Väx upp, viskar min inre röst (och ibland även min hustru). Så dags, viskar jag tillbaka. Lönt vid 77, liksom. Nog av. Här följer en illa genomtänkt sammanfattning av årets allsvenska. Objektiv? Glöm det. Högst personlig.
*. *. *
Bäst i det stora hela: BK Häcken. Inte ens jag kan dribbla bort en tabell. Guldet hamnade rätt, punkt. Bäst i det lilla hela: Mjällby AIF. Nia med 43 inspelade poäng. Tätt i rygg på elefanter som MFF och IFK Göteborg. Förbluffande, sa vi förr. Sjukt, på modern svenska. Bästa instick: Kalmar FF:s i Stockholmsspåret. Djurgården tvåa, Hammarby trea, AIK fyra...men bara till sista omgången. Där föll AIK medan KFF vann. Den enes bom, den andres brons. Bästa utskick: Helsingborg och Sundsvall. Lag som tar 17 respektive 14 poäng på 30 matcher får exakt vad de förtjänar. Respass till superettan. Bästa uppstick: IFK Värnamo. Nykomlingen nästan ingen trodde på blev tia, långt från förväntat bottenträsk. Själv är jag lite mallig över att tillhöra den klick som inte tippade Värnamo på nedflyttningsplats.
*. *. *
Bästa match: Inte en aning. Har sett för många. Grötiga minnesbilder. Bästa målvakt: Samuel Brolin, Mjällby. Roligaste målvakt: Ricardo Friedrich, Kalmar. Ständigt på turné. Bästa spelare alla kategorier: Mikael Rygaard, Häcken. Om jag nu ska välja en. Roligaste intervjuobjekt: Jacob Bergström, Mjällby. Ge mannen en fråga och han svarar på tre. Minst. Bästa utlåning: Sebastian Nanasi. Från MFF till KFF - och ett helt nytt liv som fotbollsspelare. Bästa tränare: Rydström? Brännström? Thelin? All respekt, just i år skulle det ändå kännas fel att förbigå guldtränaren: Per-Mathias Högmo, BK Häcken. Han hade kanske inte svåraste jobbet, givet spelartruppen. Men det hade inte MFF:s olika tränare heller...
*. *. *
Bästa domare: Usch, det här var svårt. Alla är beundransvärda. Ska jag plussa för någon får det bli den unge gotlänningen Adam Ladebäck. Även kallad Kalle Kaviar’s dubbelgångare. Skyttekung: Du säger Alexander Jeremejeff? Tillåt mig invända. Jeremejeff gjorde 22 av Häckens 69 mål. Marcus Antonsson gjorde 20 av Värnamos 34. I min bubbla betyder det att den sistnämnde är ”kungen” - men det bryr sig förstås inte en officiell skytteliga om. Tack och lov, kanske. Årets mål: En fråga om tycke, smak och minne. Sistnämnda är kort, därför blir det ett från igår. Joel Nilssons 1-0-stänkare för Hammarby mot Helsingborg. Herre min skapare vilken träff!
*. *. *
Förlorare: Alla sportchefer och andra potentater som trodde att tränarbyte var en väg framåt. AIK gjorde det. MFF, Norrköping, Helsingborg, Sundsvall. Blev något av lagen bättre? Svaret göms i resultaten: nej, mer eller mindre sämre allihop. Vinnare: Degerfors IF. Som inte kickade tränare trots värsta krisläget. Belöningen kom: elva förlustfria matcher på slutet, nytt kontrakt utan kval. Tålamod slår panik. Sista minnesbilden: Per Karlssons tårar. Veteranbacken avtackades för lång och trogen tjänst i en och samma klubb: AIK. Publiken sjöng till hans ära, karriärsammanfattande tifon rullades ut. En hyllning av närmast religiösa dimensioner, inte ett öga var torrt. Framförallt inte Karlssons.
*. *. *
Tack allsvenskan 2022. Kom snart tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar