Viss skillnad, sa han som satte sig på tåget och for till Karlskrona för att kolla handboll. Viss skillnad mot Malmö alltså. Här brukar det komma runt 500 pers för att följa HK:s öden och äventyr i Baltiska hallen - och då talar vi Ligan, högsta serien. I min födelsestad igår kväll kom 2300 för att se en match i näst högsta serien. Okej, det var inte en match vilken som helst. Det var Karlskronaderby. Anrika IFK mot nyrika HFK. Dåtid mot nutid, David mot Goliat; efterlängtat möte kan säljas in i många etiketter. Jag och frugan var där. En av oss fullständigt neutral. Den andre icke. Dock kluven, i någon mån.
*. *. *
Jag gillar ju i princip båda klubbarna. Så som jag gillar nästan allt som kan knytas till Karlskrona: Rosenbom, P-Ville, Gylle’s konditori, Flottans musikkår, Lövmarknaden, Saltö-Svensson, Kalle Gelé och hans moster, stopp och belägg. Vad gäller mitt förhållande till handbollen finns en viktig nyansskillnad. HFK berör mig, IFK rör mig. På djupet. Sjukt? Lätt att säga, men då flyttade du inte från Oskarshamn till Karlskrona på 1950-talet. Från en kritvit fläck på handbollskartan till ett blåvitt eldorado. Så var det på den tiden: Karlskrona en handbollsstad, blåvita IFK den ledande klubben. Jag blev frälst, helt enkelt. För livet. Obs, blott i detta avseende. I övrigt är jag nog som folk är mest.
*. *. *
Sen dess har det förstås runnit mycket vatten under Långöbron. IFK är inte längre bäst i ”staun”, HFK sprang förbi redan kring millennieskiftet. Då under originalnamnet Hästö IF. Att de nu möts på samma nivå i seriesystemet är inget annat än sensationellt. För en handfull år sedan spelade HFK i Ligan medan IFK slet för sin överlevnad på fjärde avsatsen (division 2). Inget tydde på någon utjämning, det fanns inga sådana tecken. Och nu ett skutt: inte igår kväll heller, tyvärr. HFK var för bra för IFK. För brett, för komplett. Två likvärdiga alternativ på varje position - en fuling på läktaren hävdade att IFK hade ”knappt ett”. 29-20 blev slutresultatet. HFK:s elfte raka seger, IFK:s åttonde förlust.
*. *. *
Vissa smällar får man ta, för själva upplevelsens skull. Det var verkligen en fantastisk kväll. Så mycket folk på handboll! Så flott och hypermodern anläggning! Brinova Arena, invigd häromåret. Belägen ett stycke bort från det torg där gummor i schalett en gång sålde sill & flundra. Så lätt i övrigt att känna igen sig. Mycket gammal bebyggelse kvar. Intakta områden och institutioner. Typ Hotell Stadt mitt i stan. Där öppnar man fortfarande rumsdörren med gammeldags nyckel. Där avnjuter man sin utsökta frukost i ursprunglig matsalsmiljö: jättelika guldspeglar och inramade oljemålningar på väggarna, kakelugnar i hörnen. Och så knirr i golven, icke att förglömma. Tack för den här gången, bästa Karlskrona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar