MFF har presenterat sitt första nyförvärv till nästa säsong. Anton Tinnerholm, 31. Upphetsande? Inte så det stör. Tinnerholm har tillbringat de senaste fyra åren i en liga ingen fotbollsintresserad människa tar riktigt på allvar. Den amerikanska. Nämn en enda spelare som återvänt därifrån med en positiv utveckling...själv kommer jag inte på någon. Skulle Tinnerholm vara ett unikt undantag? Bättre nu än när han lämnade MFF 2018? Omärkt av en rätt färsk och komplicerad skadehistorik? Värd ett fyraårskontrakt? Värd att gå före en elva år yngre talang som spelar på samma position och redan finns i de himmelsblå leden? Den typen av frågor poppar upp. Och pockar på svar.
*. *. *
För tydlighets skull: inget ont om Anton Tinnerholm. Han var en utmärkt högerback under sin förra sejour i MFF. Karaktärsspelare, rivig, snabb, publikens man. Plusmerit: Tinnerholm är den ende MFF:are jag sprungit på i Baltiska hallen, i samband med handboll. Trevlig prick, ödmjuk och chosefri. Östgöte, omisskännlig dialekt. Inget generellt ont heller om den avundsvärda åldern 31 - eller om 32, vilket Tinnerholm hinner fylla innan nästa års allsvenska börjar. Jag är bara så förvånad. Över MFF:s värvningsstrategi. Här har det påtalats från höger och vänster att en delförklaring till årets resultatmässiga debacle kan vara spelartruppens åldersstruktur. För hög. För många som passerat zenit. För mycket skador, inte sällan på just ”sköra” veteraner. Moisander, Rieks, Christiansen, Martin Olsson...bland flera andra.
*. *. *
Att i det läget svara med en värvning av Anton Tinnerholm måste te sig provocerande för alla kritiker. MFF ber dem liksom hålla käft. MFF vet bäst vad som är bra för MFF. Viss respekt; resultaten över tid talar onekligen till MFF:s fördel. Dock inte de som räknas här och nu, dvs de senaste. Själv anar jag ett systemfel nånstans i ”produktionskedjan”. Ta de fyra första lagen i årets allsvenska. Häcken, Djurgården, Hammarby, Kalmar; alla hade droppade MFF-talanger i sina led, tre av dem ordinarie startspelare. Varför behövde de flytta för att bli erkända? Varför misslyckades MFF med förädlingen? Det finns ett otal liknande exempel. Förändring i sikte? Hemköpet av Tinnerholm tyder inte på det. Men vem vet, tränarfrågan är inte löst, där finns kanske öppningen till nytänk. Ryktena kring Henrik Rydström blir f ö allt hetare, snart är det bara jag som är skeptisk.
*. *. *
Mjällby löste sin tränarfråga snabbt och smidigt. Bygdens son Anders Torstensson kommer tillbaka för en ny sejour. Förhoppningsvis längre än den förra, som inföll så sent som i fjol. Då tog Torstensson över i krisläge mitt i säsongen och kom ut med succé. Valde sedan själv att stiga av, oklart varför. Kul att Mjällby lyckats återerövra honom, en äkta sillastrypare kan aldrig vara fel i ett fiskeläge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar