Nyårsafton. Spöregn i arla morgonstund. Typiskt, tänker jag. Har inte hela året varit ett spöregn av elände? Pandemirelaterade restriktioner, politiskt kaos, personliga tillkortakommanden på hälsofronten. Allt kokar förstås ner i futtigheter jämfört med läget ”där ute”, i stora vida världen. Människorna på flykt, barnen som övernattade i skogarna vid den stängselbelamrade gränsen till Polen, ditlurade av diktatorn i Belarus. Vad hände med dem när tv-kamerorna slocknade? Är de kvar? Lever de? Firar de nyår? Hur? Var? Vad gör EU? Sverige? Jag? Samvetsfrågor - i bästa fall. Var och en är sitt eget armod närmast och just nu är Europa stängt, empatin’s gränser går vid tv-skärmen.
*. *. *
Vår tids verkliga hjältar är männen och kvinnorna i hjälp- och biståndsorganisationerna. Utan dem inget hopp.
*. *. *
Min egen blygsamma insats i sammanhanget är att jag aldrig för mitt liv skulle rösta på Sverigedemokraterna.
*. *. *
Ja, det sköts som aldrig förr i Sverige 2021. Gängrelaterade uppgörelser, unga människoliv till spillo. ”Alla” vet vid det här laget att gärningsmännen nästan alltid är av utländsk härkomst - i andra eller tredje generationsled spelar mindre roll, själva huvudsaken är att peka på det osvenska. Mera sällan nämns att offren har exakt samma bakgrund. Det ena ger politiska poäng, det andra inte.
*. *. *
Såg en s k nattpatrull från en av Stockholms förorter på tv. Idel mammor. Förtvivlade, förkrossade, förenade i kampen mot det våld som tagit deras egna söner ifrån dem. Var fanns männen? Papporna? Det svaga könet?
*. *. *
En man att beundra: Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig för organisationen Helamalmö. I den rollen gör han allt som politikerna inte gör. Träffar ungdomar i riskzonen, leder dem in i föreningslivet, idrott eller annat. Mjukt men fast, förebyggande och kärleksfullt. Jobbet är svårt, utfallet blandat. Men Lunabba tror på det goda och skulle aldrig rya om ”hårdare tag och slängd nyckel”. Det vore liksom under hans värdighet. F ö skrev jag om Nicolas Lunabba i Sydis en gång i tiden. Sent 90-tal, närmre bestämt. Då var han profilerad poängmaskin i basket, spelade för Lundaklubben Eos. Ung, nästan lite Zlatankaxig, väldigt intressant att prata med. Nog anades ett socialt patos utöver det vanliga redan då.
*. *. *
Om jag ska fira nyår? Fira och fira. Inte som förr när livet var sorglöst och samhället öppet. Men visst, attiraljerna ligger framme. Glitterhatten i rött. Matchande skjorta och slips. Färg är glädje, svart och grått strängeligen förbjudet på årets sista dag. Till och med snapsen som jag just la på kylning går i rött: Kopparbergs smultron/lime, 40 %. Fick den av en älskvärd dotter på Fars dag. God fostran betaler sig, tralala.
*. *. *
Tack alla som gav mig kraft och mod under sjukdomsåret 2021. Ni som läste mina rader och lyfte min motivation. Bättre rehab kunde jag inte önskat mig. Ikväll höjer jag en skål till er ära. Gott slut, gott nytt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar