Sverige-Norge 30-30. Jaha. Nu blir det intressant att se vilken av de två förhandsfavoriterna Norge och Nederländerna som inte når kvartsfinal i årets handbolls-VM. Det inbördes mötet i morgon lär avgöra saken. Om nu inte Sverige står på öronen mot Rumänien. Vilket Sverige inte gör. Axners damer är för bra för det. För smarta, för skärpta, för sugna för att sumpa läget. Pinnen mot Norge kändes som ett kvitto: Sverige är där. Bland de allra bästa i världen. Taktiskt, tekniskt, mentalt inte minst. Vika ner sig finns inte, viljan verkar vara enorm.
*. *. *
Då har ändå Sverige en sak ”tillgodo”. Målvaktsspelet. Ännu ingen fullödig insats där, trots flitiga byten. Faller den pusselbiten på plats framöver kan, förlåt en klyscha, allt hända. Mot Norge var det annars intressant att se hur den svenske förbundskaptenen frångick sina normala principer - utom just på målvaktsposten där alla tre alternativen luftades. Men i övrigt stramt. Samma grunduppställning matchen igenom, inga byten för bytenas skull. Ett enda undantag - och det skulle visa sig bli nog så betydelsefullt. Elin Hansson tidigt ut från vänsterkantpositionen, Olivia Mellegård tidigt in.
*. *. *
Det var Mellegård som fixade 30-30 i slutsekunden. Det var hon, jämte Lindkvist och Roberts, som ”bar” Sverige genom en stundtals jävulsk uppförsbacke. 17-21 halvvägs in i andra halvlek, 28-30 dryga minuten kvar. Domslut som kunde diskuteras, marginaler som tycktes vara emot. Mellegård & Co såg inte hindren för alla möjligheter. Mäktigt, otroligt imponerande. Det var ändå ”oslagbara” Norge vi mötte. Och så klart måste jag nämna även Nathalie Hagman. Nio mål den här gången, överlägsen etta i VM-turneringens skytteliga. Pånyttfödda veteraner är det bästa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar