Dan före doppare’dan, sa man förr. Dan före deppare’dan, kan man säga nu. Om man har lust att leka med ord och inte dukat under av pandemisk tristess. Lätt hänt; två år i restriktionsbubbla har ett pris. Exakt vilket får framtida forskning visa, själv vill jag nog inte veta. Och aktuellt virus verkar inte bry sig det minsta. Här har ändå åttio procent av svenskarna lommat iväg och låtit sig vaccineras. Till vad nytta? Okej, villkorlig frigivning nån gång i höstas. Men den upphörde ju nu, alldeles lagom till jul. En mutation kom emellan. Omikron. Ökad smittspridning, nygamla pekpinnar åt folket att förhålla sig till.
*. *. *
Jag var på Ica i morse. Utan munskydd - men med gud i hågen. Mycket folk, inga direkta tecken på fullskalig panik. Trots att de avdammade restriktionerna alltså gäller från och med idag. Lillejulafton, händelsevis. Taskig tajming från regeringen och folkhälsan, kan jag tycka. Har dom inte hört talas om julklappsköp? Sista-minuten-shopping? Lutfisk? Familjehögtid? Snälla barn? Tomten som inget hellre vill än jobba säcken ur sig? Skämt åsido. Maktens män och kvinnor vill oss säkert väl. Framförallt vill de vården väl. Inte pressa, inte överbelasta. Det som förr i tiden kallades ”ofantlig” sektor är idag en skör sektor, känslig för sjukdomsutbrott utanför boxen.
*. *. *
I fjol vid den här tiden var jag själv svårt sjuk i corona. Jag har inte glömt. Kampen, ångesten, månaderna det tog att komma tillbaka som fungerande människa. Turen, eller ödet, som tillät mig att göra det. Jag känner djup tacksamhet, reflekterar nästan varje dag över ”varför”. Då fanns inget vaccin, bara tro, hopp och tvivel. Idag finns vaccinet, åtta av tio har tagit det. Men lik förbannat är vi tillbaka på ruta ett. Vad säger det? Att om bara tio av tio tar det så är problemet löst? Tror vi på tomten också? Tänk om han är vaccinvägrare. Inte uteslutet; vitt skägg skyddar kanske bättre än verkningslös spruta.
*. *. *
Ja, det är möjligt att jag argumenterar som en idiot. Andra får diagnosticera. Övertygelsen tar dock ingen ifrån mig: människans frihet trumfar i princip allt. Inklusive lömska virus. Det riskfria livet finns inte. Ännu mindre det eviga. Som jag skrivit flera gånger förr: dess förgänglighet kom inte med coronan. Med detta sagt ber jag helt seriöst att få önska en God Jul. Pass på, den kan bli vit. Leve livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar