Kvalfotboll. Djävulens påfund, tänker jag. Å ena sidan: ett Halmstad som blivit trea från slutet i allsvenskan på rekordhöga 32 poäng. Å andra sidan: ett Helsingborg som efter en svajig säsong blir rekordsvag trea från toppen i serien under. Varför matcha sådana lag mot varann - och mot slumpen, tillfälligheterna, ödet? För att feta pengar går före sportslig rättvisa. För att sådana som du och jag, dvs publiken, vill. Vi älskar dramaturgin med kval, tror ”djävulen”. Själv hade jag överlevt utan; det är fotboll jag älskar, inte lotteri.
*. *. *
Med detta sagt konstaterar jag att Halmstad var som sämst när det gällde som mest. Att 1-0-övertaget från första mötet blev till en fälla i gårdagens retur. Laget behövde ju bara odla sin specialité: hålla nollan, riskminimera, säkra bakåt. Förlita sig på inövad feghet, om man så vill. Ett farligt vägval i säsongens trettonde timme. Var fanns modet? Tron? Tryggheten? Svar: det fanns i Helsingborg. Därav slutresultatet: 1-3. Brutalt ur ett Halmstadperspektiv, men logiskt. När ett lag har allt att förlora och det andra laget allt att vinna, ja då fixar ödet resten. Möjligen i kombination med tränarna, det är väl trots allt dom som preparerar spelarna för match.
*. *. *
Avslaget på handbolls-VM igår. Två kvartsfinaler utan nerv. Danmark gick energisnålt mot Brasilien, vann ändå bekvämt. Och värdnationen Spanien - gynnat av en tillrättalagd lottning - knipsade av ett förbluffande svagt Tyskland från turneringen. Hoppas det blir värdigare kvartsfinaler ikväll. Sverige i den ena. Heja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar