Fick den nya Zlatanboken i (för tidig) julklapp. Tacksamt förstås. Boken lär vara julens mest sålda - och som gammal Zlatandyrkare blir man ju både glad och nyfiken. Så har han något nytt att komma med? Några nyanser av det redan kända? Tyvärr. Det verkar inte så. Jag har med möda tagit mig igenom första kapitlet och en bit även av andra. Så långt är det knappast en bok, snarare ett idolporträtt nedtecknat av idolen själv. Fast inte ens det. Zlatan kan mycket, men inte skriva böcker. Där tvingas han anlita s k spökskrivare. Svensk författare senast, italiensk journalist nu.
*. *. *
Jag har generellt svårt för den typen av böcker. Hur mycket i Adrenalina är Zlatans egna ord? Hur mycket är hitte-på eller tillrättalagt av spökskrivaren? Och översättningen till svenska...gjord av proffs den också, men föga övertygande. Boken hårdodlar alla myter som finns kring huvudpersonen. Superegot, geniet, besserwissern med stående tolkningsföreträde gentemot tränare och lagkamrater. Klassresan från Rosengårds bakgårdar till världsfotbollens strålkastarljus. Jag har aldrig haft problem att acceptera Zlatan som Zlatan - men har man läst allt ett antal gånger förr blir det prövande. Tröttsamt, ointressant.
*. *. *
Nytt är möjligen att Zlatan nämner sin familj lite mer än tidigare. Hustrun, sönerna. Här kan man åtminstone ana drag av en ganska ordinär man, distanserad från fotbollsstjärnan. Likaså i tankarna om livet efter det annalkande karriärslutet. Sådant känns dock mest som pliktskyldiga små utvikningar - steget till nästa skryt, nästa självförhärligande, är aldrig längre bort än några få rader. Men som sagt, detta är intryck baserade på delar av helheten. Kanske tar det sig. Och om inte spelar det tydligen ingen roll. Boken säljer oavsett, Zlatan är vår tids populäraste ”författare”. Arma litteratur.
*. *. *
48 personer på julottan i Limhamn i morse. Handsprit innanför kyrkporten, annars inga påminnelser om tiden vi lever i. Kyrkan står friare än jag trodde från staten. Ödmjukt tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar