Upplyftande visit i småklubbsmyllan

Lätt att bli kräsen i idrottstider som dessa. Nyss OS med diverse sagolika prestationer. Därtill toppfotboll i tv, mer eller mindre konstant. För att påminna mig själv om andra sidan av myntet tog jag cykeln till Kulladals idrottsplats igår kväll. Division 4-fotboll stod på agendan. Kulladal-Croatia. Jag ska inte använda det missbrukade ordet seriefinal men toppmöte var det; tabelltvåan mot tabellettan. Dock med hela åtta poängs skillnad, i Croatia’s favör. Efter matchen hade det ökat till elva. Croatia vann 2-1 och större delen av publiken var själaglad. Milt uttryckt. Division 3 hägrar…

*. *. *

…och det var ju ett tag sedan Croatia låg så pass högt i seriesystemet. Exakt när vet jag inte - men klubbrekordet har jag koll på. Division 2. Två säsonger åren runt 1990. Herregud, 35 år sen. Ett par av profilerna från det laget var på plats igår. Pajen förstås. Ikonen, charmören, skyttekungen. Kulcsar, den elegante mittbacken som senare blev domare. Kanske ytterligare någon som jag i så fall inte kände igen. Jo, Romeo Saric. Också mittback, fast i en något senare era. Jag slängde käft med dem alla, knäckte både Pajen och Kulcsar. Till skillnad från dem kan jag nämligen än idag rabbla Croatia’s hela spelartrupp från 1990, dom kunde med viss möda bara erinra sig den ordinarie startelvan.

*. *. *

Det är kul att gå på Croatia’s matcher. Jag har gjort det sen tidigt 80-tal, låt vara med varierande regelbundenhet. Gullviksborg, Malmö IP, Hästhagen, Sorgenfri, idag Kroksbäck; Croatia har flutit runt, aldrig strävat efter någon specifik stadsdelsidentitet. Lite samma i seriesystemet. Hit och dit, upp och ner. Sexan som lägst, fyran som högst, femman som mest. Kriser och kickar i oskön förening, för några år sedan nedläggningshot. Och ständiga suckar i supporterhänget: det var bättre på Pajens tid. I ”hänget” finns gott om inventarier, folk som följt Croatia genom eld och vatten. Goa gubbar, Malmöbor sedan länge länge men kroater i både själ och hjärta. Stimulerande sällskap, jag lovar.

*. *. *

Här och nu har Croatia sitt bästa lag på mycket länge. Kanske dyraste också, om jag ska våga mig på en ful gissning. Dagens fotbollskillar vet sitt värde, knappast någon spelar uteslutande för nöjes skull. Oavsett nivå - med reservation för de riktiga lingonsnåren. Gårdagens match mot Kulladal var hursomhelst en fröjd att se. Två bra lag men Croatia det klart bättre. Allt med normala division 4-mått som riktmärke. 2-1 siffror i underkant, Kulladal som ledde i paus blev tillbakapressat nästan hela andra halvlek. Där skruvade Croatia åt allt: farten, intensiteten, skärpan i avsluten. Det sista åtminstone delvis. Chanser brändes, först runt 70e minuten kom islossningen och då i form av ”två snabba”.

*  *  *

Hitcham Ali’s 1-1-balja var kvällens behållning; en skruvad rackarrökare med vänsterfoten långt utifrån, sånt man mest ser på youtube. Just den typen av mål kan jag inte minnas att Pajen gjorde. Kunde så klart frågat men kom mig inte för. Onödigt att kiva med levande legender. Tre- till fyrahundra personer såg f ö matchen. En fin siffra, vissa lag i superettan har ibland färre. Och Croatia vann även publikmatchen, klart och ljudligt. En av fördelarna med småklubbsfotboll: lokalderbyn, närheten till alla arenor. Passar ett supporterfölje som fot i promenadsko.