Jesper Gustavsson. Viktor Gustafson. Niklas Röjkjaer. Mjällbys kanske tre viktigaste spelare var av olika anledningar borta från gårdagens match mot Norrköping. Målvakten Noel Törnqvist tvingades kasta in handduken efter en dryg halvtimme, skadad. Ständigt värkbrutne försvarsgeneralen Tom Pettersson bröt i paus, oförmögen till fortsatt spel. Och själv satt jag vid tv:n och bara gapade av förvåning. Mjällby vann, 2-1. Givet omständigheterna borde det inte varit möjligt.
*. *. *
Vad Hasse Larsson gjorde vet jag inte, men äras den som äras bör. Larsson är alltså sportchef i Mjällby - och det var hans sista-minuten-fynd i transferfönstret som gav laget en komplett startelva igår. Kusu från Öster, Stavitski från finska ligan; debut för båda, succé för båda. Stavitski ett mål och en assist. Kusu effektiv bollvinnare på mittfältet, till synes oberörd av allsvensk hetluft. Ett tredje sommarförvärv, danskpakestaniern Abdullah Iqbal, kom in för Pettersson och gjorde det jättebra även han. Och så blev det plats för Imam Jagne, supertalangen som blandar och ger. Bänkad länge, möjligen alltför länge. Men i nödens stund tillbaka från start. Tydligt spelsugen, lycklig målskytt: 1-0, vilken stänkare! En härlig energispridare, denne Jagne.
*. *. *
Jag skulle nästan vilja vara prao hos Hasse Larsson. Se hur han jobbar. Hur han bygger om, konstruerar nytt. Säljer, köper, lånar. Ratar, fyndar. Hur han möter tvivel med handling - och anmärkningsvärt ofta kommer ut som vinnare. Tramsig tanke förstås, inser att jag är överårig. Men imponerad är jag, Larsson måste vara Mjällbys viktigaste ”spelare”. Sagt med all respekt för hans stab av medarbetare, ensam är ju ingen särskilt stark heller i fotbollens värld. Hjärtevärmande f ö att se Anders Torstensson på bänken, lite diskret längst ut i marginalen. Mjällbys sjukdomsdrabbade tränare kan inte längre leda laget som förr men hans blotta närvaro tror jag är ett lyckopiller. För honom själv, som för klubben i stort. Och ja, för alla vänner av medmänsklighet.
*. *. *
Sven-Göran Eriksson har gått ur tiden. Svennis. Demontränaren vars karriär saknar motstycke i den svenska fotbollshistorien. Förbundskapten för England som kronan på verket. En speciell man, succémakare med små åthävor. Lågmäld på sin post, stil och klass oavsett klubb och miljö. Omtyckt och respekterad överallt, en ganska ovanlig ynnest för fotbollstränare. Svennis blev 76 år och hedrades igår med en tyst minut på alla svenska matcharenor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar