Falla med flaggan i topp. Snygg omskrivning av sur förlust, klart tillämplig igår när Sveriges handbollsherrar gjorde sorti ur OS-turneringen. 31-32 mot Danmark. Små små marginaler - på det bättre lagets sida. Det var egentligen där, inte i resultatet, oturen låg; att Sverige fick möta just Danmark i kvartsfinalen. Självförvållat öde, kopplat till blandade prestationer i gruppspelet. Danmark har en gyllene generation just nu, går nästan inte att besegra. Möjligen pressa, oroa, hota. Det gjorde Sverige. Ända in i slutsekunderna. Stark match, okuvlig vilja. Vad mer kan man begära?
*. *. *
På friidrottsarenan såg jag Daniel Ståhl detroniseras som kungen av diskus. Den regerande OS-mästaren blev sjua i finalen. Fiasko? Absolut inte. Ståhl kastade på toppen av sin nuvarande förmåga, dvs runt 67 meter. Det hade räckt långt vid förra olympiaden, eller vid tidigare mästerskap. Inte längre. Utvecklingen har varit brutal. Outsidern från Jamaica som vann igår hivade iväg diskusen 70 meter prick, tvåan och trean hade över 69. Slovenen Ceh blev utan medalj på 68 och en halv. En makalös resultatnivå. Kan Daniel Ståhl komma tillbaka? Tveksamt. Allt och alla har sin tid, bäst före löper ut utan undantag.
*. *. *
Jag gillar Andreas Kramer! Tänk att Sverige fått fram en 800-meterslöpare som kan mäta sig med de bästa i världen. Stort. Distansen är ett getingbo, kanske friidrottens svåraste. Enbart löpstyrka räcker ju inte, taktisk förmåga är minst lika viktigt. Kramer kommer knappast att ta OS-medalj - det vore helt sensationellt - men han är där och hugger, radar upp lopp på tider kring 1,44. Försöket gick bra, semifinal väntar. Spännande. Når Andreas Kramer finalen är det en bedrift med guldkant, alldeles oavsett placering. Hoppas han får en fair chans, lätt att bli offer för störande intermezzon på 800.
*. *. *
Hade lite bråttom att stänga av tv:n igår kväll. Närmre bestämt efter att Sveriges pingisherrar hamnat i 0-2-underläge i lagsemifinalen mot Japan. Kört kändes det som, lagom att säga go’natt. Men vad händer? Ja, enligt mitt Instagramflöde i morse det osannolika. Sverige tar tre raka singelmatcher, vänder och vinner 3-2. Och är alltså, ball, knall, bombanfall, i OS-final! Svensk herrpingis är mer än bara Truls, hjälten mot Japan hette tydligen Anton. Källberg i efternamn. Vill man kan man f ö jämföra bordtennis och bantennis. Två blågula gamla paradgrenar, här och nu i svår otakt. Den ena stekhet, den andra iskall.
*. *. *
I eftermiddag ska jag se Sveriges handbollsdamer. Mot Frankrike. Semifinal. Jag är inte alls säker på att Sverige är chanslöst. Inte om Bundsen i buren har sin dag. Så här långt i turneringen har hon varit bäst av alla målvakter. Okej, av alla jag sett. Tro’t eller ej, men jag har missat en del matcher. Det finns ju annat i livet än bara idrott. Har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar