Sarah Sjöström häromdan. OS-finalen på 100 meter frisim. Inte ofta jag skriker högt vid tv:n men då gjorde jag. Med tio meter kvar av loppet var hon utanför medaljplats, i målkaklet var guldet hennes. En vettlös prestation, en finish jag aldrig glömmer. Sånt man ser i löpning då och då, sällan eller aldrig i simning. Men Sarah Sjöström är nu ingen dussinsimmare, hon är en av tidernas allra främsta idrottsutövare alla kategorier. Stort att ha fått vara med om henne.
*. *. *
Truls Möregårdh, pingiskillen från Eslöv, är inte riktigt där än. Men på god väg - och med tidsfaktorn för sig. Nio år yngre än Sjöström har han redan ett OS-guld inom räckhåll. Blott finalen återstår. Mot en kines. Dock inte den bästa av de bästa. Honom slog Möregårdh ut tidigt i turneringen. En bragdartad bedrift, bara den. Söndag 14.30 stannar Sverige, det är då bordtennisfinalen börjar. Överdriver jag? Okej, Eslöv stannar. Plus åtminstone delar av landet i övrigt.
* * *
”Ta sig samman” är en bra konst i idrott. Sveriges handbollsherrar gjorde det idag. Ödesmatch mot Kroatien, förlust och OS hade varit över. Inledningen var allt annat än lovande; 2-6, 6-10, inga målvaktsräddningar av Palicka. Men där och då, dryga kvarten spelad, vände det. För mannen i buren, för laget i stort. Sverige krossade Kroatien, sprang ifrån till elvamålsseger 38-27. Utan Gottfridsson och utan Claar, avstängd respektive skadad. Edvardsson klev ner från läktaren och ersatte båda med den äran. Starkt. Från krisläge till kvartsfinal, dit damlandslaget redan hade säkrat sitt avancemang. Handbollen kan nog bidra med en medalj - eller två - till den blågula OS-yran.
* * *
Och så har friidrotten börjat. Huvudrätten på gottebordet. Mördande konkurrens, svenskar och svenskor utslagna i försökstävlingar utan att behöva skämmas. Ett lysande undantag ikväll: Vanessa Kamga i diskus. 65,14 i första kastet, nytt svenskt rekord. Bäst när det gäller, otroligt imponerande. Medalj blir svårt, några tjejer med ouppnåelig kapacitet är sannolikt i vägen, men att överträffa sig själv och kvala in till OS-final är förstås mäktigt nock. Och kastlängden, herregud. En gång i tiden blev jag hänförd av Sassa Kullberg hemma i Karlskrona. 1950-talets diskusdrottning, god för cirka 40 meter i lyckliga stunder om jag minns rätt. När man begrundar utveckling av det slaget känner man sig till åren kommen. Så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar