Satt på Polenfärjan i tisdags kväll. Följde dramat i min iPhone. Paok-MFF alltså, i kvalet till fotbollens Champions League. Inga rörliga bilder, men väl fortlöpande resultatservice. Det räckte. Sällan eller aldrig har tiden i en vänthall gått så fort. Ja, det var där jag ”såg” större delen av matchen. Hur MFF tog ledningen genom Nanasi. Hur Paok vände till 2-1. Hur MFF kvitterade, Nanasi igen. Hur min iPhone knappt hann blinka 2-2 förrän grekerna återtog kommandot; 3-2, fem mål bara i första halvlek.
*. *. *
I det läget var det lätt att tänka: vad har hänt med MFF:s försvarsspel? Släppa in ett mål var 15e minut. I ett CL-kval där tillknäppt brukar vara ledordet. Förutsättningen att lyckas. Svagt. Illa. Synd om Fredrik Lindstrand på Sydis och alla andra himmelsblå supporters. Efter pausvilan blev det mer normalt. Icke ett blipp i min iPhone, oförändrat 3-2. Såg framför mig hur Paok spelade av tiden, vaktade resultatet. Men så! Precis när jag ska gå ombord! 3-3! I sista, möjligen näst sista, övertidsminuten. Nils Zätterström, av alla. Lagets pågasnöre, 19 år ung. Han gör målet! Tar matchen till förlängning, skjuter upp avgörandet till ”mitt i maten”.
*. *. *
På plats i restaurangen beställer jag min trerätters och mina trenubbars, plus en Stor Stark. Rutin, samma som alltid. Nytt däremot att iPhonen ligger på bordet, vaken och funktionell. Man vill ju se hur det går där borta i Thessaloniki. Få fakta i målet. Inte för att jag står och faller med MFF:s öden och äventyr, men jag känner andra som faktiskt gör. För deras skull sitter jag där och hoppas - och se på utsökt tajming! I exakt samma ögonblick som kypar’n kommer in med snapsbrickan kommer 3-4 upp på displayen. Anders Christiansen målskytt. Den ilskne lille dansken, mångårig fansfavorit, numera med pacemaker om MFF-hjärtat.
* * *
Sen tog det sin lilla tid innan slutresultatet bekräftades. Jodå, MFF höll undan. Och själv blev jag faan sentimental. Tänkte först av allt på min svärson. Han håller på MFF lika hårt som jag håller på Mjällby. Nej förresten, hårdare. Svärsonen är optimistiskt lagd av naturen. Bejakar möjligheterna, förnekar hindren. Till skillnad från mig såg han matchen på riktigt, någonstans i Malmö. Lycka, jag fattar. Sen tänkte jag på Henrik Rydström. MFF-tränare, ytterst ansvarig för resultaten. Fornbleking som jag. Kunde han föreställa sig detta när han en gång i tiden lirade pojkfotboll hemma i lilla Listerby? Säkert inte. Världen är full av oanade små mirakel.
*. *. *
Några tankar skenade iväg mot MFF som klubb. Miljonerna som tickar in, CL-pengarna bortom all rim och reson. Rikedomen man har att förvalta - och som förvisso inte kommit gratis: framgång vill till. Hårt jobb, höga mål. Bra ”grenar” för MFF i modern tid. Sist men inte minst kom jag att tänka på Christian Zätterström, Lugis gamle handbollstalang. Pappa till Nils med 3-3-målet. Så sorgligt att han inte fick uppleva det; Christian Z gick bort i fjol, blott 64 år fyllda. Till hans och alla MFF-vänners ära gjorde jag det i stunden enda rimliga: kallade på kyparen, frångick mina principer och bad om en fjärde snaps. 4-3 var ju siffrorna för kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar