Tvärdrag i transferfönstret

Glufs, glufs. Tvärdrag i fotbollens transferfönster nu, jättarna förser sig. Senaste exemplet: MFF köper Colin Rösler från Mjällby. Betaler vad det kostar, tar ingen springnota. I den meningen en sjysst affär. Ändå osmaklig. Eller som barnbarnet undrade när hon hörde om saken: kan man köpa en person? I fotboll kan man, sa jag. Lite svårt för en sexåring att förstå. Obetydligt lättare för en 79-åring som vuxit upp i ”lek med läderkulan” - och motvilligt vant sig vid det nya normala: fotboll som födkrok, spelarna marknadsobjekt, klubbkänsla lagd i aska.

*. *. *

Ingen klocka kan - eller bör - vridas tillbaka. Men lite allmänt förbannad i ögonblicket får man ju lov att bli. Över själva glufsandet alltså. Slicka andras fat mitt i säsongen liksom. Utarma fattigare konkurrenter i samma serie, sko sig. Inte kunna vänta till efter säsongen. Stenrika Djurgården och stormrika MFF är drivande i den delen, Mjällby främsta föremålet för deras skrupelfria aptit. Men nog av, jag har bestämt skrivit om detta tidigare och vill inte vara tjatig. Det är som det är, förblir som det blivit. Och för Colin Röslers skull är jag glad.

*. *. *

Han byter upp sig en rejäl slant, så att säga. Sportsligt vet jag inte; Mjällby har trots allt tre raka segrar mot MFF, Rösler har varit med om alla. Mer kuriosa förstås, inget bevis för styrkeförhållandet över tid. MFF är i alla avseenden ett par nivåer upp. För att inte säga en helt annan värld än den Mjällby kan erbjuda. Och något säger mig att Colin Rösler kommer att passa i himmelsblått. Bli en tillgång, smälta in, växa med utmaningen. Han har varit jättebra under sina knappa två år som mittback i Mjällby. Ung (24) men mogen, en riktig ledargestalt.

*  *  *

I vad mån transferfönstret skadar Mjällby återstår att se. Det kan bli fritt fall. Ståhl till Djurgården och Rösler till MFF är tunga avbräck, laget försvagas rimligen ganska dramatiskt. Köpa nytt av likvärdig kaliber är heller aldrig lätt för en klubb som verkar i utkanten av marknaden; man vet vad man har, sällan vad man får. Men hoppas de stora kannibalerna är nöjda nu, att Mjällby får behålla det man har kvar. Och tar de där poängen som fattas till nytt allsvenskt kontrakt. Säker är jag inte, varken på det ena eller andra. Knappt intresserad längre, ärligt talat.

*. *. *

Jo, jag vet. En sån här dag borde man skriva om något trevligare än fotbollens fördömda köpekarusell. Man borde skriva om en olympisk guldmedaljör i stavhopp. Armand Duplantis. Killen som har dagsform alltid. Som är immun mot yttre tryck och inre demoner. 6,25, nytt världsrekord. Bara det att inför sådana bravader tar orden slut.