Kulan i luften, våren kommen, livet som det ska. Allsvenskan har börjat. Okej, inga överdrifter: alla bryr sig inte, alla blir inte lyckligare av fotboll. Men många är vi, absolut en massrörelse - och inte behöver vi be om ursäkt. Inte ens om man som jag konsumerat fem matcher på tre dagar. Överdos är gott, i detta sammanhang helt ofarligt. Tror jag.
*. *. *
Inledde med MFF:s premiärmatch i Norrköping. Det blev en så kallad kross: 5-1 MFF. Smickrande siffror, fullt så ojämn var inte matchen. Men MFF:s offensiva kraft imponerade. Och spelet som sådant skiljde sig en del från fjolårets. Rakare nu, mer ”vända upp” och driva framåt än vända tillbaka och börja om. Mindre övertygande i MFF var försvarsspelet, Norrköping skapade chanser som kunde/borde resulterat i fler mål. Att leta fel och brister känns förstås lite löjligt: 5-1 talar. MFF 2024 är bra, kanske precis så bra som expertisen säger. 29 omgångar återstår, allt ger sig efterhand.
*. *. *
Fyra Stockholmslag i allsvenskan. Alla vann.
*. *. *
Tre Göteborgslag i allsvenskan. Alla förlorade.
*. *. *
Alldeles självklart såg jag Mjällbys premiär. I Göteborg, mot Häcken. På förhand en stentuff utmaning - men med ett inbyggt litet hopp: just då brukar ju Mjällby vara som bäst, just då får man betalt för sin ”fulfotboll”. Fråga MFF; förlust två gånger om i fjol. Och jodå, igen. 1-0 Mjällby sådär typiskt underbart. Backa hem, krympa ytor, skava ben, maska tid. Tråka ut en i grunden bättre motståndare. Ställa om när tillfälle ges, visa anfallsmuskler. Att se Mjällby tugga ner ett lag som Häcken är mäktigt. Det kräver så otroligt mycket jobb. Bultande hjärtan, brutal disciplin. En hel jävla armé av Torstenssonsoldater.
*. *. *
Ja, jag har då och då hackat på Anders Torstensson, Mjällbys tränare. Förvisso med taskig tajming: så fort jag hackat har laget vunnit, Torstensson får liksom sista ordet. Men jag framhärdar: att hålla Imam Jagne utanför startelvan är provocerande. Igår kom han in efter en timme - och snacka om att göra skillnad. Med Jagne fick Mjällby tempo, kreativitet, stunder av eget bollinnehav. Plus målet: Viktor Gustafson (lysande i matchen!) avslutare, men mumman var Jagne’s förarbete. Kanske har Torstensson någon idé om att starta honom i matcher där Mjällby förväntas vara spelförande, inte vet jag.
*. *. *
En doft av Trelleborg leder normalt tanken till stanken av tång vid infarten mot stan. Inte ikväll. När Västerås bytte in Henry Offia och Isak Jönsson väcktes istället en rätt angenäm doft av TFF till liv. Båda har ett förflutet där - och att de plötsligt blivit Västeråsare hade jag inte en aning om. Jönsson hade jag faktiskt glömt, undrar om han inte varit på Färöarna de senaste åren. Kände igen honom på frillan och tatueringarna. Duon är att gratulera, tror jag. Västerås gjorde en stark premiärmatch mot AIK. Dominerade första halvlek, såg ut som ett fullgott allsvenskt lag. Orkade dock inte hålla pressen uppe, föll 1-0.
*. *. *
En galen islänning förstörde premiärfesten för sitt eget IFK Göteborg. Två gula kort inom loppet av några minuter mot Djurgården, fullständigt vettlösa tacklingar. Varav den ena sannolikt kommer att kosta offret hela säsongen. Djurgårdens Rasmus Schuller hjälptes ut med befarad fotfraktur. Ställningen då var 0-0 med mersmak för Göteborg. I decimerat skick blev laget försvarslöst, Djurgården gjorde fyra raka och vann slutligen med 4-1. Men annars var det en ganska civiliserad premiär. Ett enda spelavbrott pga pyroteknik, inga okontrollerade upplopp. Mest bara fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar