Mjällby igår. Hela den ordinarie backlinjen på skadelistan. Ny målvakt. Juniorer på bänken som ren utfyllnad. Givet förutsättningarna messade jag en vän precis före avspark: ”vinner inte Västerås ikväll vinner dom aldrig”. Och så blev det - trots att VSK gjorde sin absolut sämsta match hittills. 2-1, utraderade nollor i både mål- och poängkolumn. Mjällby å sin sida sjunker som en sten i tabellen. Naturligt nog. I nuvarande skick håller inte laget allsvensk klass. Spets såväl som bredd saknas, spelare går på knäna eftersom tränare Torstensson inte vågar göra några byten. Hemskt att se.
*. *. *
I Mjällbyklacken på plats stod f ö själve regeringschefen, alias Jimmie Åkesson. Bärs i näven, glad i uppsynen så länge Mjällby ledde. Mulnande allteftersom. I de här sammanhangen väljer man inte sitt umgänge, man tar vad man får och låtsas som det regnar. Inför fotbollen är vi alla bröder.
* * *
Nu på morgonen har jag sett toppmötet Djurgården-MFF i efterhand. Inte mycket fotboll i klassisk tappning där heller. Mer en oavbruten holmgång över 90 minuter plus tillägg. Den borde fått sluta 0-0 men mållöst verkar vara förbjudet i årets allsvenska. Så 1-0 MFF i 94e, blytunga tre poäng och förlängd segersvit. Botheim gjorde målet, tv-intervjun med honom direkt efter slutsignal var underbar. Matchhjälten hade adrenalinet i behåll men utom kontroll, var mentalt liksom kvar i matchen. Och uttryckte sig därefter. Dvs som en lycklig norrman, talandes i tungor. En ny favorit, man tackar.
*. *. *
Djurgården drabbades av en utvisning i matchen - i mina ögon för fel förseelse. Nguye’s eftersläng på Cornelius runt 80e minuten var dum men harmlös i jämförelse med Une Larssons övergrepp mot Oliver Berg i första halvlek. Där borde det varit utvisning. Såg jag rätt blev det inte ens varning. Med all respekt: ibland förstår jag mig inte på domare. Berg - själv något av en planens gentleman - tvingades utgå, till synes illa skadad i situationen. Matchens skamfläck. Hårda tag är en sak och i den delen var lagen ungefär lika goda kålsupare. Vettlösa kapningar är något annat, hårresande att det fick passera.
*. *. *
Suveräna i MFF: Jansson och Cornelius, mittbackarna. Så synkade, så coola med boll. Mycket deras förtjänst att Djurgården nästan aldrig kom till skott, än mindre till någon het målchans. Sådana förekom knappt i matchen överhuvudtaget - inte förrän bollen lite slumpartat damp ner framför fötterna på Botheim när 0-0 nästan var ett faktum. Det räckte för MFF den här gången. Bra lag har flyt, så sant som det är sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar