Alla segrar räknas, även de mindre övertygande. MFF tog en sådan i lördags: 1-0 mot Västerås. Sent avgörande, diskutabelt mål. Nanasi sköt, mitt i bollbanan stod Botheim klart och tydligt offside. Men skymde han målvakten, ”deltog” han i spelet? Enligt domarteamet nej. Målet godkändes, några större protester från Västeråshåll syntes heller inte till. Och hjärtskärande orättvist var ju knappast slutresultatet; de heta målchanserna var MFF:s, Västeråsmålvakten Brattberg tvingades till ett antal kvalificerade räddningar.
*. *. *
Matchen i det stora hela var dock förbluffande jämn. Västerås visade noll respekt, men desto mer mod. Hade bara förtvivlat svårt med det sista: avsluten, förmågan att göra mål. Precis som tidigare. Detta blev lagets fjärde raka 0-1-förlust och mönstret liknar en följetong. Bra spel, inga poäng. Hårt och svårsmält, fotbollen brukar trots allt vara något mer ”rättvis” än så. Västerås får söka tröst i att 26 omgångar återstår - och att man har Mjällby hemma härnäst. Där vänder det, är jag rädd. Jag menar, synd om det skulle drabba just Mjällby men Västerås förtjänar lite medgång nu. Oflytsbägar’n är full.
*. *. *
MFF? Rydström verkar ha gjort en sport av att tricksa med startelvan. Aldrig samma två gånger i rad, alltid någon liten överraskning. Mot Västerås Skogmar istället för Busanello. Stora skor att fylla - och det gick sådär. Skogmar är lovande, 18 år ung, kul att han (och andra från akademin) får chansen. Och jag förstår dilemmat: MFF har en stor trupp, Rydström vill väl någonstans hålla alla varma. Men om plottrande är en framgångsväg rent principiellt vet jag inte. Det kan sprida viss osäkerhet, i sämsta fall kanske bli prestationshämmande. Överflöd är gott att ha men också svårt att hantera.
*. *. *
Igår såg jag Gais-Mjällby. Det borde jag nästan få betalt för. Matchen var ett skräckexempel på allsvensk fotboll. Vet faktiskt inte om jag sett nåt sämre, alla nivåer inkluderade. Gais vann 2-1, samtliga mål under slutkvarten. 0-0 hade speglat eländet bättre men Gais bytte in en snubbe vid namn Cooper-Love och han kunde liksom inte undgå att göra mål. Mjällby bjöd hejvilt. Delvis ursäktat av närmast bisarr otur med skador. Trebackslinjen fattades en viktig kugge redan från start, övriga två utgick mot slutet av första halvlek. Trion som tog vid var inte samspelt. Varken inbördes eller med målvakten Törnqvist.
*. *. *
Få allsvenska lag, om ens något, klarar förstås att ersätta fyra bärande spelare - Bergström stod också på skadelistan - utan att det märks. Mjällby gör det definitivt inte. Hela förklaringen till bottennappet är det dock inte: spelet som sådant var miserabelt även innan backlinjen gick upp i rök. Galet många felpass, kaotisk röra där det annars brukar vara extremt välorganiserat. Detta var ett Mjällby som inte i något avseende gick att känna igen. Förhoppningsvis inte det nya normala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar