Tre matcher, tre 0-1-förluster. Mardrömsstart för Västerås SK, en av nykomlingarna i årets fotbollsallsvenska. Jag lider med laget, resultatsviten känns närmast brutal i förhållande till spelet. Där har VSK sett ganska bra ut, inte på något sätt varit underlägset sina motståndare. Men det är klart, bränner man två straffar är det svårt att vinna. Och blir det inte mål ens när man gör mål är det ännu svårare. Det var vad som hände mot Halmstad i lördags. Tv-kommentatorn Dahlqvist gastade i den aktuella situationen om att bollen ”dansade på mållinjen”. Inte i min tv. Där var bollen klart och tydligt över linjen.
*. *. *
Nu har vi inga målkameror i svensk fotboll och inte heller några reprisbilder som domarhjälp. Otur finns däremot - och för tillfället förföljer den VSK. Hoppas laget håller modet uppe, på sikt brukar sånt där jämna ut sig. Sen säger jag inte att allt är otur; noll poäng och noll gjorda mål skvallrar så klart en del om oskicklighet också. För Halmstad måste det ha känts fantastiskt att vinna med 1-0. Så tillbakapressat större delen av matchtiden, så beroende av den för dagen utmärkte målvakten Tim Erlandsson. Halmstad är liksom Halmstad: sällan jätteroligt att titta på men alltid välorganiserat, ofta svårslaget.
*. *. *
Västerås SK är inte ensam nolla efter tre omgångar. Kalmar FF har - något överraskande - inlett precis lika illa. Jobbigt att börja i uppförsbacke, lätt att fastna i tvivel på den egna spelidén. Av det jag sett hittills saknar KFF lite av den anfallsspets man hade i fjol. En Rajovic (lämnade under sommaren). En Hummet. Distinkta avslut, killar som gör mål. Dino Islamovic har tillkommit, än så länge bara som inhoppare dock. Och utan att övertyga: i söndagens 0-1-match mot Göteborg brände han ett jätteläge till kvittering. Alltmedan nämnde Hummet frälste sin nya klubb Djurgården med en rackarrökare i krysset.
*. *. *
På Strandvallen i Hällevik såg jag Mjällby och AIK dela på poängen, 1-1. Ibland är fotbollen både torftig och rättvis. Men bra av Mjällby att resa sig från det försmädliga 0-1-målet (hemmakeepern Törnqvist på turné så att Pittas kunde curla in bollen i övergiven bur). Kvitteringen kunde förvisso varit snyggare. Två (!) AIK:are hjälpte varann till självmål i en rörig situation. Bulldozer Bergström var förstås inblandad, det brukar han vara så fort det vankas röra. Beundransvärd typ, Mjällbys centertank. Och man får inte va’ kräsen, alla mål räknas. Förlåt Västerås, jag menar alla utom dom som domar’n inte ser.
*. *. *
Ikväll har jag bevittnat omgångens så kallade kross. Värnamo-MFF 0-4. Usch, egentligen tradigt med sån klasskillnad mellan två lag i samma serie. Fyra olika målskyttar i MFF, stundtals bländande spel. Demonstration av bredden också: Friedrich i buren, Berg och Jörgensen i startelvan. Bäst i mina ögon var än en gång Pena, spelare av hans kaliber kan inte ha funnits många i MFF genom åren. Värnamo? Sensationell femma i fjol. Den placeringen försvarar man inte i år, så mycket vågar jag påstå redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar