fredag 19 april 2024

Inge Fredin i mitt minne

Läser på IFK Karlskronas hemsida att Inge Fredin gått ur tiden. Beskedet väcker personliga minnen till liv. Sparrehallen, senare hälften av 1950-talet. IFK:s hemmamatcher i handbollens högsta serie, då kallad allsvenskan. Lagets stjärnor. Lars Alexandersson. Christer Sandegård. Ove Bark. Och så just Inge Fredin. ”Alex” skarpskytten, Sandegård eleganten på kanten, Bark sprattelgubben i buren. Fredin? Krutpaketet på linjen. Hårdingen, kämparnas kämpe. Publikfavoriten framför alla andra.

*. *. *

Tidigt kom han att kallas ”Flygande tunnan”. I tidningsrubrikerna, inte minst. På goda grunder. Inge Fredin var liksom luftburen. Slängde sig gärna horisontellt i avsluten, upphävde tyngdlagen. Och mål gjorde han, nästan alltid näst flest efter omöjlige Alex. Tre landskamper fick han göra, i Karlskrona vill jag minnas att vi var smått förbannade att det inte blev fler. Kunde någon vara bättre än Inge Fredin? Inte i vår värld. Kunde någon vara rundare? Ja jo, kanske. Men den trådsmala typen var han ju inte precis, därför tunnan i smeknamnet. Om jag får gissa.

*. *. *

Att se Inge Fredin och grabbarna spela handboll var mitt söndagsnöje på 50-talet. Ibland kunde jag tycka att just han var större än laget - att hans egen ambition säkert var den rakt motsatta fattade jag inte förrän senare. Fredin, om någon, var lagspelare. En i kollektivet, ingen som ville glänsa för egen vinning. Möjligen kan man säga att han var en särling av sin tid. 1950-talets elitidrott satt fast i amatöridealen, det fanns inga kontrakt eller pengar att ”göra skäl för”. Bara heder och ära. Och ett klubbmärke. För Inge Fredin räckte detta långt. Ingen brann som han, ingen överträffade hans attityd.

*. *. *

Efter den aktiva karriären profilerade sig Inge Fredin - snabbt och föga förvånande - som ledare. I IFK-familjen, inom föreningslivet i stort, i skolans värld som den lärare han var. Så småningom blev han också ordförande i Blekinges idrottsförbund - och på den posten satt han i 25 års tid, alltså ett kvarts sekel. Så visst var han en speciell man, Inge Fredin. Eldsjäl livet igenom, ett med idrotten. 92 år fyllda när han slutligen tog farväl. Tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar