Bekräftat. Jon Dahl Tomasson blir Sveriges nye förbundskapten i fotboll. Hoppar jag högt och jublar? Nej. Låter valet ändå inte lite spännande? Jo, absolut. Med Tomasson höjer svensk fotboll blicken, vidgar synfältet. Bort från Janne Andersson-eran, bort från alla blågula låsningar. Positivt, vill jag tro. Mer av samma hade egentligen varit obegripligt, då kunde Andersson lika gärna stannat kvar.
*. *. *
Danske JDT blir alltså den förste icke-svennen på posten. Det i sig garanterar nu ingen succé. Sveriges nye förbundskapten är knappast någon trollkarl med kaniner i hatten. Inga mittbackar heller. Eller en fix och färdig backlinje i det stora hela. Tomasson ärver ett landslag i prestations- och resultatmässig kris - men med en utvecklingspotential som borde vara intressant i förhållande till hans eget cv. Jon Dahl Tomasson var ju själv en forward av rang när det begav sig. Målspottare, hyllat utlandsproffs.
*. *. *
Om detta spillt över på hans tränarprofil kan offensiva spelare som Kulusevski, Isak och Gyökeres kanske blomma ut i landslaget, så som i respektive klubblag. Under Janne Andersson ville det sällan lossna, känslan var att där fanns betydligt mer att ta ut. Tomasson kan vara mannen som gör skillnad. Hans tuffaste utmaning ligger dock i att få ordning på försvarsspelet. Förr om åren Sveriges styrka, mot slutet av Andersson-eran vår svaghet. I den delen måste nivån upp, annars fastnar svensk fotboll i blåbärssnåren.
*. *. *
En till sak, ofrånkomlig. Media. Hur klarar JDT den biten? Inte särskilt bra under MFF-åren - bättre nu? Mindre arrogans, större öppenhet? Återstår att se. Viktigt att komma ihåg är förstås det gamla vanliga: goda resultat förlåter allt, inget annat räknas. Skönt hursomhelst att frågan är löst. Det tog sin lilla långbänk. Och när den nye förbundskaptenen äntligen kunde presenteras var han f ö inte själv närvarande. Fatalt. Men därmed sluttjatat i ärendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar