Jag har utvecklat en allergi. Mot kändisar. Inte personerna men själva begreppet och hur det präglar tv-underhållningen. Ta Jeopardy. Ta Alla mot Alla. Ta ett lekprogram i mängden. Eller ta föreningen för inbördes beundran - ja, jag menar Stjärnorna på Slottet. Kändisar överallt. Dom mot oss liksom. Knappt en okändis så långt ögat når. Själv saknar jag det vanliga folket, inte minst i frågesportprogrammen. Som det en gång var i Jeopardy och i SVT:s numera nedlagda succé Vem Vet Mest?
*. *. *
Jag förstår i och för sig behovet av så kallade kändisar. Det är lite som med kungahuset: väldigt många människor tycker om att buga och bocka, niga och vinka, dyrka och beundra. Överheten fascinerar, själv hade jag gärna krupit cirklar runt Zlatan när han var som bäst. Men varför kändisar ska stå och tramsa sig i Jeopardy och liknande program begriper jag inte. Vanligt folk brukar allvar, det gör frågesporten intressantare. F ö märks det att Sverige är ett litet land, vissa linslöss dyker upp överallt.
*. *. *
Vad gäller Stjärnorna på Slottet diskvalificeras vanligt folk redan av programtiteln. Ganska rimligt, inget som stör. Men börjar det inte bli för mycket av samma nu? Finns det en enda kändis/slottsstjärna i det här landet som inte blivit mobbad på högstadiet? Någon som inte varit utsatt för övergrepp - eller åtminstone haft föräldrar som skilt sig och generellt taskiga odds för en lyckad livsresa? Ibland kan det låta typ som tävling; kolla, jag har haft det värre än du. Våta kinder, bra tv. Kändiskoncept 1A.
*. *. *
Själv bär jag på en helt annan övertygelse. Riktigt hårda människoöden möter man mera sällan i kändiskretsarna. Men desto oftare i Tom Alandh’s dokumentärfilmer. Jag har sett om ett antal på senare tid. SVT Play erbjuder ett digert sortiment, legendariske Alandh går ju i pension. Fängslande berättelser om människor på livets skuggsida, fantastisk tv som nu blir ett minne blott. Reportrar som Tom Alandh görs inte längre, yta går före djup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar