Veckans snackis: inkilningen i MFF. Unga spelare, mer eller mindre nya i A-truppen, som fick träna i kallingar och topp (sport-bh). Inför ögonen på diverse inbjudna sponsorer. Förutom lagkamrater och ledarstab. Upprörande? Måttligt. Vi snackar fotboll. Relationsbygge. Barnsligt? Otroligt barnsligt. Trodde inte man höll på med sånt längre. Inbillade mig att Henrik Rydström som tränare var vuxen nog att inte göra skillnad på folk och folk utifrån ålder. Mest det jag reagerar på. Kallinggänget överlever inkilningen, vill jag tro. Tuffa killar tål tramsiga upptåg. Frågan är hur länge inkilningen överlever som MFF-kutym. Inte länge alls, att döma av reaktionerna internt och utifrån.
*. *. *
Veckans besked: Pyrotekniken runt MFF:s matcher fortsätter. På supportrarnas villkor - understryker supportrarna. Exakt vilka de villkoren är återstår att se. MFF har ju inte en supporterorganisation. Man har två, möjligen tre olika. Varför, känns som en relevant fråga. På min tid fanns ingen. Det fanns bara fotbollsvänner. Vissa blå, andra gula. Lösa grupperingar. Spridda hejaramsor. Skitord, ”kokningar”, i undantagsfall en rak höger. Bengaler? Bangers? Blåljus? På fotboll? Aldrig. Stämningshöjande, säger pyroteknikens försvarare idag. Högt pris, säger jag. Avbrutna matcher. Fara för den allmänna säkerheten. Familjer som inte vågar gå på fotboll. Men hymnen är fin, vissa tifon fantastiska. Mer sånt, mindre idioti.
*. *. *
Veckans antydning: Sverige kommer att få en förbundskapten i fotboll. Jon Dahl Tomasson eller Jens Gustafsson. Danskt eller svenskt. Möjligen både ock, med den ene som assistent. Uppgifterna sägs vara säkra, inget hitte-på. I och för sig beskrevs även Mellberg som ”säker”, så osvuret är kanske bäst. Synd att frågan dragit ut på tiden. Det tyder på att förbundet inte fått den man helst ville ha. Ej heller alternativ två, eller tre. I valet mellan de nämnda hoppas jag på Jens Gustafsson. En Janne Andersson ”light”, med tränarförflutet i Halmstad såväl som i Norrköping. Medialt bättre, dock. Även än Tomasson, som i den delen var ömsom stram ömsom stroppig under sin tid som MFF-tränare. Knappast vad landslaget behöver.
*. *. *
Veckans ”hemlis”: skadeläget i IFK Karlskrona. Inte ett ord på klubbens egen hemsida, inte en stavelse om hur man kunde förlora med tolv bollar mot handbollsallsvenskans jumbo Torslanda i veckan. Som om sanningen gör för ont: Shaban Zogaj har fått sällskap av Daniel Steen i hoppa-runt-på-kryckor-fabriken, lagets spetskvalitet är plötsligt helt utraderad. Utan Zogaj och Steen - och utan avbytarmålvakt som mot Torslanda - är det svårt att se hur IFK ska kunna ta fler poäng än de 18 man redan spelat in (bra, men ingen garanti för nytt kontrakt). Och konkurrenterna har så klart koll, mörkandet är svårbegripligt. Hemmamatch mot IFK Ystad idag, får se om jag köper den. Törs knappt, Torslanda var avskräckande.
*. *. *
Veckans sorti: Märta Stenevi lämnar politiken. I vart fall uppdraget som språkrör i Miljöpartiet. Hälsoskäl åberopas. Energitapp, press och stress, ett livspussel att omvärdera. Min djupaste respekt. Att vara miljöpartist i Sverigedemokraternas Sverige är att gå i uppförsbacke och motvind. Varje dag, år ut och år in, mandatperiod efter mandatperiod. Bragdguldet till Stenevi, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar