Först som sist: jag kan ingenting om golf. Vet inte vad birdie betyder. Eller bogey. Gränsen går vid putt; det har jag själv testat med blandad framgång. Men då i minigolf, skojvarianten av ”riktig” golf. Den senare har jag alltid haft fördomar om, sanningen att säga. Folk som flanerar omkring på hålförsedda grönområden och tror dom e’ nåt bara för att plånboken är tjock nock för de skyhöga avgifterna. Spelare som - om de når hygglig nivå - måste ha personliga assistenter. Caddies, kallas de visst. Bärare på svenska. Allemanssport? Inte i min värld. Lite så har jag tänkt och känt genom åren, även när golfpropagandan rasade som värst och ”alla” skulle pröva på. 90-talet, tror jag.
*. *. *
Med allt det där sagt vill jag ändå uttrycka min beundran för Sveriges bäste (herr)golfare i modern tid. Henrik Stensson alltså. I hetluften här och nu, lovligt byte för moral-Sverige. Vad ont har mannen gjort? Stått upp för sitt svulstiga ego. Tackat ja till nåt saudiarabiskt tävlingshittepå med infantila prispengar, åtskilliga garantimiljoner bara för själva ja-tacket. Vad är det som är sjukt här? Erbjudandet som sådant, får jag nog säga. Stensson är blott en ömklig människa. Ointresserad av heder och etik, blind för Saudiarabiens antidemokratiska statsskick. Pengarna först, eftermälet sist. Var och en är sitt eget bankkonto närmast - men få har visat det lika tydligt som Henrik Stensson.
*. *. *
Därför, bara därför, kan jag känna en viss beundran för mannen. Han hycklar inte. Smyger inte. Sveriges bäste golfare klär av sig inför öppen ridå. Offrar sitt anseende, hela sitt renommé. Modigt eller idiotiskt kan måhända diskuteras...eller också inte. Normala människor ställs ju aldrig inför några ”saudiska” erbjudanden. Det ska en golfare till. En sällsynt girig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar