EM i friidrott i tv. Underhållande? Jag säger som min matglada moster Margit brukade säga när hon efter avslutat frossande fick frågan om hon var mätt: ”delvis”. Tävlingarna gillar jag. Prestationerna har jag respekt för. Jacob Hård med flera i SVT:s personalstyrka på plats gör tittandet värt. Publiken i München är dessutom fantastisk. Men så är det tv-produktionen, möjligen i kombination med friidrottens egna hitte-på-grejer. Inte bra. Stör helheten, drar ner betyget.
*. *. *
I kastgrenarna, typ spjut och slägga, har det blivit omöjligt att med blotta ögat kunna uppskatta de längder som (sent omsider) uppmäts. Linjer och markeringar ligger som förvirrande streck i tv-rutan, rätt- eller felplacerade verkar inte ens Hård och grabbarna kunna avgöra. Fatalt förstås. Stöld av halva nöjet. Samma i längdhopp och tresteg. Det som förr kallades ”perfekt plankträff” kan nu mycket väl avfärdas som övertramp. I efterhand. Friidrottens svar på VAR, om man så vill.
*. *. *
Utveckling och avveckling hand i hand. Allt för mikrorättvisan, eller vad det nu är friidrotten vill uppnå. Själv föredrar jag det mänskliga ögat. Funktionärer med flaggor. Vit för korrekta hopp, röd för övertramp. Omedelbara besked, inga utdragna longörer i teknikens namn. Resultat i rutan ska vara en självklarhet, inte en nåd att stilla bedja om. Vilket det faktiskt varit under det här EM:et. Synd och skam att sabba en storslagen fest på det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar