Värmebölja över landet. Svenska rekordet under attack. Det lyder på 38 grader blankt, noterat i Målilla 1947. Vad jag vet i skrivande stund har det klarat sig, om än knappt. Intressant att rekordet är så gammalt, eller hur? Extrema värmeböljor beskrivs ju gärna som ett fenomen i tiden. Tydligen inte. Redan -47 måste folk ha kippat efter luft, åtminstone i Målilla. F ö en klassisk liten värmehåla, belägen hyfsat nära Oskarshamn. Undrar om man snackade utsläpp å sånt, då för 75 år sen. Klimatförändring, miljöhot, jordens undergång. Förmodligen inte. Det borde man kanske ha gjort. Nu är det så dags.
*. *. *
VM i friidrott. EM i damfotboll. Allsvenskan. Superettan. Mycket tv-sport nu, prioritering av nöden. Då hamnar tyvärr friidrotten lite på undantag. Jag säger tyvärr för att friidrott egentligen är en personlig favorit - men inte gärna mitt i natten. Så är det den här gången: VM äger rum i USA, helt adekvat på amerikansk tid. Vilket i Sverige råkar sammanfalla med normala människors djupsömn. Därmed inte sagt att just jag är normal. Häromnatten satte jag min kroppsklocka på 03.30, precis då skulle nämligen diskusfinalen börja. Och precis då vaknade jag. Märkligt hur man fortfarande kan manipulera en hjärna i skarpt läge.
*. *. *
Jag hade så klart hoppats på Daniel Ståhl. Och även på Simon Pettersson. Duon har ju gjort diskus till en svensk paradgren på senare år. Ståhlmannen framförallt. Men allt har en ände, eller åtminstone en parantes. Ståhl blev fyra, Pettersson femma. Fiasko? Verkligen inte. Längder kring 67 meter för båda, Ståhl över 69 i ett sent bortdömt kast (tramp på ringkanten). Problemet var - konkurrensen. Slovenske guldmedaljören Cseh kastade drygt fyra meter längre än svenskarna, tog diskusen till en ny nivå. Två litauer gick också före. Hårt men logiskt: medalj på ett världsmästerskap kan aldrig bli beställningsvara, så enkel är inte idrotten.
*. *. *
Så mycket mer friidrott i direktsändning har jag inte sett. Än. En del sammandrag dock. Tillräckligt mycket för att gilla Alhaji Jeng, expertkommentator. Knastertorr, ja. Men saklig, kunnig, pedagogisk. Och lagom blågul - inte hejaklacksledare som vissa andra i den samtida expertdjungeln. Inga namn, men visst var Christian Olsson bättre som trestegshoppare än han är som expertkommentator? Eller för att hoppa till fotboll: Nordin Gerzic. Begåvad mittfältare när det begav sig, absolut. Det gör honom dock inte till ett fynd i expertfloran. Okej, han är ny i rollen. Kanske finns det nån oförlöst potential i ordförråd och uttrycksförmåga. Man ska inte ge upp, men fan tro’t.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar