Det började med en skräll i Sundsvall. Fortsatte med en knall i Stockholm. Sen blev det lugnt. Någotsånär väntade resultat, möjligen en ögonbrynshöjare i Norrköping (Siriusseger 1-0), men annars inget av sensationsvärde. Jag talar om fotbollsallsvenskans långhelg, den med matcher utspridda fredag till måndag. 12e omgången, för några lag 13e, av totalt 30. Mer än hälften kvar alltså. För tidigt rent matematiskt att vara kategorisk; alla lag som fortfarande kan nå drygt 60 poäng är i någon mening med på guldtåget. Och det är många - om man nu vill utmana allt vad sannolikhetskalkyler heter.
*. *. *
Själv knipsade jag ju av MFF efter fiaskot i Sundsvall. Förhastat? Realistiskt sett - nej. De regerande mästarna har 17 matcher kvar, den måttligt mattebegåvade kan räkna ut att minst 13 av dessa måste resultera i seger. Högst två i förlust. En långsökt tankefigur, givet inte bara Sundsvallsmatchen utan säsongens MFF-mönster i stort. Faktum är att t ex Mjällby så här långt tappat färre poäng än MFF. Och ingen skulle väl på allvar hävda att Mjällby ingår i guldracet? Allra minst jag faktiskt. Här handlar det om jakten på 30 pinnar, lika med nytt kontrakt. Ödmjukhet före utopi.
*. *. *
En som diskuteras just nu är MFF-tränaren Milos Milojevic. Är han rätt man för jobbet? Kom han till dukat bord? Är MFF för stort för honom, gör han sig bättre i en mindre klubb? Svåra frågor, egentligen omöjliga att besvara. Men kritiken växer, på diverse forum är den inte nådig. Jag för min del menar att Milojevic haft viss otur, alternativt lurat sig själv. Ta över ett lag som vunnit två raka SM-guld...är det att komma till ”dukat bord”? Till hungriga och hundraprocentigt motiverade spelare? Okej, det är kanske en tränares jobb att ombesörja detta men lätt kan det inte vara.
*. *. *
Att göra Milojevic ensam ansvarig för MFF:s knackiga säsongsupptakt känns inte sjysst. Han kan inte gärna göra målen åt laget. Han kan inte göra veteraner yngre. Inte sätta flinka fötter på den trögbente. Han har vad han har: en stor trupp, allsvenskans största i omfång, till viss del överreklamerad, till betydande del ålderstigen och skadebenägen. Han har dessutom en stab av medarbetare som inget annat lag matchar. Och så den förbannade kravbilden som finns blott i MFF: allsvenskt guld om och om och om igen. Det går naturligtvis inte. Så svag är inte konkurrensen, så enkel är inte fotbollen.
* * *
Helgens glädjeämne för mig personligen var förstås Mjällbys bedrift i Stockholm. Att nolla AIK, att inte släppa till en enda riktigt het målchans (vad jag kan minnas) på hela matchen. Stort, mäktigt, taktiskt fulländat. Min djupaste respekt för tränarparet Brännström/Winqvist. Äntligen har man ”afrikaniserat” anfallsspelet: Silas och Moro får förtroende, den förstnämnde gjorde mål igen, nu direkt matchavgörande. På mitten har kulturbärarna Gustavsson & Gustafson, Jesper respektive Victor, blivit givna startspelare. Snacka om att de överglänste AIK-stjärnan Sebastian Larsson i lördags. Backlinje, målvakt, bänk, moral i det stora hela; Mjällby hänger ihop, imponerar. Hoppas det håller säsongen ut.
*. *. *
Allt detta sagt och skrivet med reservation för kvällens match Göteborg-Degerfors. Hemmaseger där och det blir knökafullt på guldtåget. Runt 21.00 vet vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar