Mörkret sänkte sig över Almedalen

Knivmord i Almedalen igår. En kvinnlig läkare som offer, den misstänkte gärningsmannen gripen på plats. Oklara omständigheter, okänt motiv. Det enda som läckt ut är den misstänktes politiska hemvist: NMR. Nordiska motståndsrörelsen. Brutalversionen av SD. Samma tankegods i grunden, bara lite olika uttryckssätt. Nej, jag ska inte dra det för långt; potentiella galningar kan finnas inom alla partier. Även om sannolikheten tycks öka ju längre högerut på skalan man kommer.

*. *. *

Som av en händelse råkade det vara SD:s dag i Almedalen igår. Jimmie Åkesson höll tal, inte långt från det som senare skulle bli en mordplats. SD-ledaren bjöd på det gamla vanliga: lite sossehat, svartmålning av tillståndet i Sverige, mera sossehat, massinvandringens konsekvenser, däribland gängkriminaliteten och ”folk som inte vill göra rätt för sig”. Och så ännu mera sossehat eftersom allt är deras fel. Nedanför scenen satt de sanna Sverigevännerna och himlade med ögonen. Applådsmatter, jubel, ovationer; Åkesson som de redan frälstas Frälsare, blott hallelujaropen saknades. Symboliken slående: Han däruppe, dom därnere. Livets Ord i politisk skrud.

*. *. *

Det sägs ofta att Jimmie Åkesson är en skicklig agitator. Hur då, tänker jag. Vari ligger skickligheten? Knappast i talekonsten. Där är han begränsad. Nästan som en papegoja. Samma ord, samma fraser, hela hela tiden. Rimligt. Orimligt. Massinvandring. Maktskifte. ”Sverige kan bli bra igen” (mantrat i Almedalen). Inte mycket mer än så. Men det är klart, i konkurrensen räcker det en bit. Liksom i den så kallade opinionen. Runt tjugo procent av svenskarna sympatiserar med SD, det skojar man inte bort. Därvidlag har han ju varit skicklig, Åkesson. Som affärsman, snarare än som politiker. Om det nu inte är samma sak. 

*. *. *

Själva affärsidén var föga djärv när den först lanserades. Däremot jävligt originell och lätt äcklig. Fast bevisligen hållbar. SD baxade liksom fikabordstugget ända in i riksdagen. Höjde upp skitsnack, utlänningshat och skuldbeläggande till normal politik. Sålde in tesen om Människors Olika Värde. Omvände övriga partier över en mandatperiod, åtminstone de flesta. Och byggde sådär i förbigående en egen förmögenhet - på skattebetalarnas bekostnad. Jag menar, vad hade Jimmie Åkesson och hans närmaste män varit utan den ”ansvarslösa invandringspolitiken”? Arbetssökande, kanske?