Fin match igår, Häcken-Djurgården. Bästa jag sett i årets fotbollsallsvenska. Djurgården vann 2-1 och tog över serieledningen. Häcken kan dock återta den i händelse av seger i tillgodomatchen mot Elfsborg. Ingen lätt sak, om du frågar mig. Elfsborg är i grunden mycket bättre än sina senaste resultat - och Häcken möjligen lite stukat, nu när en lång svit av förlustfria matcher är bruten. Föga oväntat kanske; inget flyt varar för evigt, Häcken har haft sin beskärda del. I gårdagens match var flytet på motståndarens sida - men också rättvisan. Av två starka lag var Djurgården det starkaste, det dominerande.
*. *. *
Allsvenskan är halvvägs nu, tabellen tredelad. Fem däruppe. Tre därnere. Resten i något slags ingenmansland. Fast skenet bedrar: Varberg och Värnamo kan snabbt dras in i bottenstrid, även Norrköping om uppryckning uteblir. Kalmar kan ansluta i toppskiktet, kvalitén anas. Guldet? Häromveckan voterade jag bestämt för Häcken. Här och nu ändrar jag mig till Djurgården. Garderat med AIK, Hammarby och MFF. Sådär ja, heltäckt. Men seriöst: Djurgården var nästan provocerande bra igår. Ställde över bl a ”oumbärlige” strategen Magnus Eriksson, pressade tillbaka Häcken ändå. Laget har en bredd som i mina ögon trumfar MFF:s. Om inte i numerären så i klass.
*. *. *
En spelare som stuckit ut under vårsäsongen är Häckens anfallare Alexander Jeremejeff. 15 mål på 15 matcher är helt sensationella siffror, säkert unika i modern tid. Hörde att han stannar i Häcken säsongen ut, vilket förvånar. Skyttekungar brukar vara begärligt byte på marknaden. Själv är jag f ö kluven till Jeremejeff. Ogillar vissa av hans manér. Småtjafset med motståndare, mästrandet av yngre medspelare. Lite som Zlatan när Zlatan var som sämst (i det avseendet). Så stor är inte Jeremejeff. En detalj som sticker ut rör förresten också Häcken: inte en enda nolla i kolumnen för baklängesmål. Ytterst ovanligt för ett lag som ska föreställa guldaspirant.
*. *. *
HIF vann i helgen. 1-0 mot Sundsvall. Ungefär lika övertygande som det låter. Dvs inte alls övertygande. Matchen var kvalitetsfattig, lagen jämntorftiga. Men tre poäng delas ut även efter en sådan tillställning - och HIF behövde dem, det ska gudarna veta. Mjällby vann också efter två snabba i slutet mot Degerfors. Ledsamt där: Jakob Bergström, tillbaka från halvårslång hjärnskakningsproblematik, byttes in och ut inom loppet av två minuter. Ett omilt fall på skallen gav känningar som tvingade honom att ge upp. Usch.
*. *. *
VM i friidrott kan läggas till handlingarna. Slutet blev minst sagt spektakulärt. Armand Duplantis vann stavhoppsguldet på 6,21. Sex meter, tjugoen centimeter. Svindlande höjder, särklassig nivå. Nytt världsrekord förstås. Och Sveriges enda medalj på detta VM. Om man nu inte räknar gång - och varför skulle man göra det? Jag vet: för att den svenske deltagaren Perseus Karlström tog brons två gånger om. Då räknas den kufiska gren som kallas gång men ser ut att handla om småspring. Annars inte. Tråkigt nog för Karlström, som självklart förtjänar respekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar