77, suck. ”Att du bara vill va’ så gammal”. Det vet jag med bestämdhet en som skulle ha sagt just idag. Moster Greta, salig i åminnelse. Hon sa det redan när jag fyllde 27 - och i princip till alla som råkade ha födelsedag. 15 eller 55 kunde kvitta, ju yngre desto roligare. Uttrycket var ett av flera i Gretas egen lilla ordbok.
*. *. *
Bland övriga minns jag t ex ”äta för åtgångs skull”. Det betydde att faten skulle vara rensade, oavsett liksom. Mätt och belåten? Rapat å sånt? På’t igen bara, här lämnar vi inget åt råttorna. Tyckte min favoritmoster. Ett annat uttryck hon gärna svängde sig med var ”när man inte blev som man skulle får man va’ som man blev”. Tänkvärt och fint.
*. *. *
Moster Greta själv föregick med exempel. Hon var i alla lägen precis den hon blev. Ett naturbarn av sin tid, konstant smårolig utan att nånsin göra sig till. Älskvärd. Fröken genom hela livet. Mors och fars trofasta ”däka”, som man sa i Blekinge förr. Storasyster i en syskonskara på sju - trots att hon faktiskt inte var äldst.
*. *. *
Vad Greta aldrig skulle ha sagt var ”dricka för åtgångs skull”. På de återkommande knytkalasen i släkten gjorde hon sig berömd för det rakt motsatta. Gömma flaskan, nämligen. Innan den var bottentömd. Greta hade koll, kunde skilja på ”lagom” och ”för mycket”. När sistnämnda hotade såg hon till att buteljerna försvann, ofta under ett grytlock eller liknande i hushållsskåpet.
*. *. *
Moster Greta gick bort 1996, 91 år gammal. Älskad, saknad. Då och då tänker jag på henne fortfarande. Idag har jag till och med småpratat med henne. Förtroligt, i tysthet. Meddelat att allt är under kontroll här nere på jorden. Lovat att höja en skål för Ödet, Livet och Saligheten. Under ordnade former. Vid 77 får det vara slutbusat, eller hur Greta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar