I huset mittemot det jag själv bor i hänger en stor flagga ut från ett fönster på tredje våningen. Gul och blå. Nej, inte Sveriges. Ukrainas. Jag vet inte vem eller vilka som bor där - om ens någon: gardiner saknas, blommor i fönstren likaså, alla tecken på mänskligt liv lyser med sin frånvaro. Flaggan talar för sig själv. Påminner om tiden vi lever i. Sommar och sol, himmel och hav, ledighet och lättja? Ja jo, det också. Till och med nyhetsrapporteringen verkar ha tagit semester. Flaggan i fönstret gör jobbet.
*. *. *
Kriget i Ukraina har alltså gått in på sin femte månad. Nyhetsvärdet är passé, Ryssland ”opererar” vidare i tysthet. Alla ord är sagda, alla fördömanden gjorda. Europa står enat. USA - med en egen byk av krigsförbrytelser - hänger på. Sanktioner, sanktioner, sanktioner mot Ryssland. Vapenstöd och ekonomiskt bistånd till Ukraina. Men eld upphör? Fred? Icke en antydan. Putin sitter där han sitter, rubbad i orubbat bo. Besatt av stormaktsdrömmar. Dömd till undergång - och därmed farligare för var dag som går.
*. *. *
Mitt i alltihop säljer sig Sverige till Turkiet för att komma med i Nato. Okej, förhandlar då. Men det var vämjeligt att se Magdalena Andersson och Ann Linde på tv i morse. Skaka hand och utbyta vänliga fraser med den turkiske presidenten Erdogan, av initierade bedömare klassad som god tvåa i Europas egen despotliga. Allt för Sveriges bästa? Tillåt mig tvivla. Skulle Putin bli mindre oberäknelig för att Nato sväller? Sverige säkrare? Kan det inte lika gärna bli precis tvärtom? Jag är rädd för det.
*. *. *
Alla dessa toppmöten. Förhandlingar. Utspel. Lismande leenden och inbördes beundran. Viss respekt, jag fattar att världspolitik är komplicerade saker. Men vore det inte vettigare att lägga alla ansträngningar på att oskadliggöra monstret i Kreml? Direkt, menar jag, inte via sanktioner som bara drabbar i grunden oskyldiga människor. Om man nu vill ha slut på kriget alltså. Så länge Putin är vid liv lär det ju fortsätta, av rent okynne om inte annat. Flaggan i fönstret ger inte mycket hopp. Sorgligt nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar