Just det, jag skulle ju skriva om Kim Andersson. Sveriges genom tiderna bästa handbollsspelare - får man tycka det? Tack. Jag förstår att saken kan diskuteras, att andra kanske föredrar t ex någon av Bengan Boys. Magnus Wislander, inte minst. Själv var jag svag för Staffan Olsson. Och för Magnus Andersson. Och för ”den flygande köttbullen” Ljubomir Vranjes, definitivt bäst i hela världen bland handbollsspelare 1,66 meter över golvet. Men i det stora hela: ingen har fascinerat mig lika mycket och lika länge som Kim Andersson.
*. *. *
Första gången jag hörde talas om honom var i Kävlinge mot slutet av 1990-talet. Jag hade rest dit för en intervju med Ronnie Olsson, dåvarande ordförande i Kävlinge HK. Det rådde handbollsfeber på orten; herrlag i näst högsta serien, damlag på väg upp, blomstrande ungdomsverksamhet inkluderande ett P86-lag som senare skulle bli svenska mästare. Det var då, liksom i förbigående, Olsson nämnde en förlorad son: ”Kim Andersson. Han flyttade häromåret när han kom in på handbollsgymnasiet i Ystad. Den pågen skulle du sett, han har allt. Lätt den bäste vi fått fram!” Ronnie Olsson visste vad han pratade om.
*. *. *
Kävlinge-Kim debuterade i Ystads IF:s A-lag redan vid 17 - samma Ystads IF som han alltså vinner SM-guld med 22 långa år senare, vid 39 fyllda. En unik karriärcirkel, vågar jag nog påstå. Däremellan har han förstås lyckliggjort handbollsvänner även på annat håll. Partille (Sävehof) i Sverige, Kiel i Tyskland, Kolding i Danmark. Succé överallt. Massor av landskamper under resans gång. Skarpskytt och playmaker i samma paket, en av sin sort. Lite som Staffan Olsson - fast i uppdaterad version, ännu skickligare. Gjord för handboll, helt enkelt.
*. *. *
När Kim Andersson efter många utlandsår bestämde sig för att flytta hem 2015 trodde åtminstone jag att det var för att trappa ner och runda av. Förbereda slutet, ta en säsong eller två med YIF i väntan på ”civilsamhällets” prövningar. Jag är glad att jag hade fel. Rörd över faktum: 2022 leder Ronnie Olssons ”påg från Kävlinge” sitt lag till ett hett efterlängtat SM-guld. Och ja, det är möjligt att Kim Andersson - med ålderns rätt - tappat något lite i snabbhet och explosivitet. Så länge spelsinnet är intakt gör det inget. Till fördel också för oss som bara tittar på: nu hinner vi med i handbollen när den är som allra bäst.
*. *. *
Förlåt mig dessa inaktuella rader. Ville bara uppfylla ett löfte som jag satte på pränt efter den dramatiska SM-finalen för några veckor sen. Härnäst fotboll. Med fokus på återstarten i allsvenskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar