Om större och smärre fiaskon

Gott om fiaskon den gångna helgen. Och då räknar jag inte Mellon - utan nöjer mig med idrott. Där t ex Tre Kronor devalverade sig själva till Tre Ören i OS-hockeyns bronsmatch. 0-4 mot Slovakien pratar man inte bort i termer av otur eller oflyt. Möjligen i termer av dumhet; de två sista baklängesmålen var bjudningar i öppen kasse. Alltså, finns det nåt mer kontraproduktivt grepp i sportens värld än att plocka en hockeymålvakt till förmån för en utespelare? När hade Tre Kronor senast nytta av det? Hur ofta har det kostat mer än det smakat? Besked och bevis mottages med tacksamhet.

*. *. *

Att tala om fiasko och Charlotte Kalla i samma mening tar emot. Sveriges skiddrottning i modern tid förtjänar inte det. Jag tycker nånstans att hon heller inte förtjänar att komma 35:a på en OS-tremil, slagen med nästan tio minuter av vinnaren. Prestationer av det slaget klär inte Charlotte Kalla, matchar inte hennes karriär. Jag förmodar att hon slutar nu - träna, träna, träna i jakt på förlorad ungdom och konkurrensförmåga måste kännas hopplöst. Särskilt, föreställer jag mig, för den som en gång varit på toppen. Lättare för oss som alltid varit medelmåttor, vi kan hålla på hur länge som helst.

*. *. *

Ett fiasko i mindre skala - men närmare mitt personliga hjärta - var det HIF Karlskrona bjöd på i lördagens hemmamatch mot Lindesberg i handbollsallsvenskan. HIF ledde 27-24 cirka 3,5 minuter från slutsignalen och lyckades med konststycket att förlora 28-29. Mot seriens jumbolag. Klart besked liksom: HIF:s uttalade ambition om ligacomeback är bara luft. Man har varken laget, spelarna eller stadgan. Hur det står till på tränarsidan vet jag inte; mitt i säsongen tog man in Ola Lindgren som något slags extraresurs men resultatförfallet har bara fortsatt. HIF får se upp för ”fel” kvalstreck nu. Det nedre.

*. *. *

Krokodiltårar hade man hört talas om. I lördagens Mello - förlåt att jag återkommer - fick man lära sig något nytt. Baggetårar. Han grät ju hejdlöst i tv, mannen som vann. Med all respekt...min empati gick i det ögonblicket till alla ungdomar som genom åren gråtit för att de röstats ut från Idol. Av just Anders Bagge. Människan är en komplex varelse: vissa gråter lättare över egen medgång än över andras motgång. Kanske de flesta, när allt kommer omkring. Förr i tiden fanns det f ö gråterskor på riktigt. Damer som grät på beställning, eller mot blygsam betalning. Baggetårar är väl en mutation, tänker jag.