Dårar, genier och legender...

Ännu ett OS-guld för skridskofantomen Nils van der Poel. Idag på 10 000 meter. Med ett nytt världsrekord liksom i förbifarten. 12,5 minuter för att avverka en mil. Helt fantastiskt. Själv tar jag en dryg timme på mig för samma sträcka. På cykel. Okej, jag trampar medvetet lugnt, tävlar inte mot klockan. Men ändå. Nils van der Poel måste ha en lungkapacitet och en syreupptagningsförmåga bortom det mänskliga. Förutom det självklara: ändamålsenliga skridskor på fötterna. Tur han är svensk. Ponera att han varit ryss eller något annat ”suspekt”. Då hade vi nog muttrat av misstänksamhet mer än jublat av hänförelse.

*. *. *

Det ligger en dokumentär om Nils van der Poel på SVT Play. ”Dåre eller geni?” är rubriken. Jag har inte sett den - men stör mig något på själva frågeställningen. Är inte van der Poel ett oslagbart exempel på att både ock funkar alldeles utmärkt?

*. *. *

Måste kännas blandat, tänker jag, att bli utklassad av sin egen lillasyster. Det var vad som hände skidskytten Hanna Öberg idag. Hon slutade runt 20e plats. Sämst av de fyra deltagande svenskorna, långt från alla förhandsförhoppningar. Samtidigt som Elvira Öberg, fyra år yngre, steg fram i ljuset - och upp på prispallen. Inte för guldet, en norska var bättre, men väl för silvret. En stor och lite oanad prestation. Och seriöst tror jag förstås att familjebanden tål ”påfrestningen”. Storasyster kan alltid peka på gamla meriter. OS-guldet 2018 inte minst.

*. *. *

Finland är tillbaka som en skidnation att räkna med. Trevligt för oss som bär på minnen av forna storheter som t ex Hakulinen, Hämäläinen, Mäntyranta och Mieto. Idag vann Iivo Niskanen herrarnas 15 km, igår tog Kerttu Niskanen silver på dammilen. Jodå, syskonskap även där. Sverige hade sin dag när damsprinten avgjordes - i de klassiska loppen har vi än så länge kommit till korta. Frida Karlssons fysiska status inger viss oro, nära kollaps två gånger om. Och Kalla...ja, vad säger man? Att hon var bättre förr. Att hon har haft en karriär som går till svensk skidhistoria. Men att det möjligen blev ett OS för mycket. 

*. *. *

Ingvar Oldsberg har lämnat jordelivet. Legenderna går, en efter en. Som programledare i tv blev Oldsberg, vill jag påstå, den siste i sitt slag. Inkvoterad helt och hållet på duglighet. Inte på kön, ursprung, läggning, utseende eller något annat ovidkommande. Omtalad och omtyckt för den han var, baktalad och nedvärderad av samma anledning. Programledare som Ingvar Oldsberg ”görs” inte längre. Eller också tillåts de inte. Respekt över hans gärning.