Det skrämmande kriget

Putin’s överfallskrig på Ukraina är inne på fjärde dygnet. Ja, jag föredrar att skriva Putin istället för Ryssland. Miljontals ryssar är ju emot kriget, vissa experter hävdar att Putin inte ens har sin närmaste krets med sig. Möjligen inte heller de som beordrats att göra jobbet. De ryska s k framgångarna tycks så här långt ha varit relativt begränsade - sett till alla förhandsprofetior. Om det har med tveksam krigsmoral att göra vet jag inte, men någon i expertfloran antydde det på tv i morse. Hursomhelst står Kiev fortfarande upp. Presidenten är kvar, försvarsviljan intakt. Mod och dårskap i samma paket. Putin får ingenting gratis...tack och lov å ena sidan, ve och fasa å den andra.

*. *. *

Jag menar, om nu inte en ”normal” krigsinsats räcker. Vad blir då galningens nästa drag? Retirera? Lägga ner? Putin? Tyvärr. Någon sådan upplösning ryms inte ens i en fantasikalkyl. Trappa upp? Nyttja de militära resurserna fullt ut? Förintelsevapen inkluderat. Ja, vad annars är att vänta? Och då är det inte säkert att just Ukraina blir offret. Putin har redan uttalat hot mot alla som väljer ”fel” sida i kriget - och det är ju precis vad ”alla” gjort. Åtminstone nästan alla. Kina kan räknas bort, Serbien och Turkiet sägs vara frågetecken. Hoppet, snart nog det enda återstående, är att Putin störtas inifrån innan den fullskaliga katastrofen blir ett faktum. Uteslutet, menar somliga. Kanske inte ändå, säger jag efter att ha avlyssnat morgonens tv-resonemang mellan diverse Rysslandskännare.

*. *. *

När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Gripande att se hur Polen, ofta kritiserat för njugg hållning i frågor om invandring, nu öppnat sitt hjärta för ett grannfolk på desperat flykt. Uppemot tvåhundratusen ukrainier hade fram till igår välkomnats över gränsen. I huvudsak kvinnor och barn - män i krigsför ålder hålls kvar i Ukraina. Husdjur fanns också med på flyktingtågen. Hundar, katter, kanske andra älsklingar också, alla karantänbefriade. Hur Sverige ställer sig till ett eventuellt mottagande är oklart. Putin’s överfall kom lite plötsligt, så att säga. Och lite olämpligt i en svensk kontext. Närmre bestämt mitt i en trend om små volymer av invandring, helst ingen alls. En gång var Sverige en humanitär stormakt. Inte längre, allt har sin tid. Men en tillfällig comeback bör vi väl kunna kosta på oss? I anständighetens namn.