När olyckan är framme...

Jag såg när det hände. Hörde de hjärtskärande skriken. Ångrade att jag satt på tv:n för att kolla handboll - om jag låtit bli hade jag sluppit bevittna Clara Lerby’s öde. Upphopp, skott, landning...och så ett knä som inte klarar påfrestningen, en smärta som inte låter sig beskrivas. På bråkdelen av en sekund förvandlas hela livet. Från mitt i matchen till mitt i chocken. Tro mig, det gör ont när korsband brister. Jag vet av erfarenhet, Clara Lerby vet också av erfarenhet. Inga jämförelser i övrigt, Lerby idrottar på en nivå jag aldrig varit i närheten av. Viktigt: i skrivande stund är ingen diagnos offentliggjord. Det kan alltså vara något annat än en korsbandsskada. Något lindrigare. Något som inte är vad det såg ut att vara.

*. *. *

För Clara Lerby’s skull kan jag bara hoppas. Annars väntar samma process som tog hela hennes fjolårssäsong. Rehab, rehab, rehab. En lång och mödosam vandring mot eventuell comeback. Lerby lyckades då. Kom tillbaka i Lugi, slog sig in i landslagstruppen till VM. Beundransvärt, minst sagt. Men med korsbandsskador är det som med talesättet: en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket. Mest kanske en obarmhärtig påminnelse om den skoningslösa sanningen. Alla har inte anatomin för elitidrott. Alla har inte knäna. Allt handlar inte om otur. Svårt att ta in när man är 22, jag hade själv aldrig gjort det. Nu vid 76 vill man spontant bara böna och be: ”sluta Clara, det är inte värt priset”.

*. *. *

Knäskador är hursomhelst ett gissel i idrotten. För tjejer mer än för killar. Många lovande karriärer har stupat på avslitna korsband. Vilket förvisso inte är någon tröst för Clara Lerby - om det nu skulle visa sig att olyckan ”sökt upp” henne igen. Missförstå mig rätt: ingen skulle bli gladare än jag om hon kom tillbaka på handbollsarenan betydligt snabbare än det finns anledning att frukta. Fast ingen skulle nog bli oroligare heller. Man blir blödig med åren, lider med alla ungdomar som lever sin idrott och plötsligt berövas förmågan. I bästa fall för stunden. I värsta fall för gott. Lycka till Clara Lerby. Framtiden är din, oavsett.