Den här veckan ryker Christian Järdler som tränare i Mjällby. Jag vet, man ska inte gå händelser i förväg - men allt annat vore sensationellt. 0-1 igår mot Kalmar var lagets femte raka förlust och åttonde raka match utan seger. Allsvenska fotbollstränare brukar sällan, eller rättare sagt aldrig, överleva dylika sviter. Själv lider jag lite med Järdler. Han är säkert superambitiös på jobbet. Välutbildad, kompetent i grunden. Vilket dock inte måste betyda att han är rätt man på jobbet i just Mjällby.
*. *. *
Problemet, om jag får spekulera, är att Christian Järdler inte lyckats vinna spelargruppen. Få gehör för sin spelidé, respekt för sina taktiska vägval. Förödande för en tränare - men precis så ser det ut, allt tydligare för varje förlust. Ängsligt, modlöst, här och där tendenser till dåligt kroppsspråk. Duktiga spelare (vill jag gärna tro) men ett lag som inte hänger ihop. Inte konstigt i och för sig: årets Mjällby liknar inte fjolårets, all spetskvalitet är borta. Nya har förvisso köpts eller lånats in i sällan skådad omfattning, men mängd garanterar liksom inte klass. En erfaren tränare hade möjligen kunnat skapa en fungerande enhet av alla lösa bitar från när och fjärran - men Järdler är rookie, har aldrig varit huvudtränare på högsta nivå.
*. *. *
Sportchef i Mjällby är Hasse Larsson. Gammal mittfältskrigare, legend på Listerlandet, hängiven sin klubb. Egentligen är det han som bär ansvaret för att det just nu blåser styv kuling i Hanöbukten. Det var Larsson som anställde Järdler - och dessförinnan lyckades med konststycket att dumpa två succétränare på två år: Milojevic och Lantz. Det är Larsson som handlar spelare före och mitt under säsong, den senaste häromdan. Det är Larsson som ÄR Mjällby, säger somliga. Skön snubbe, säger jag. En yvig vildhjärna bland slätkammade diplomater. Ger han Järdler en ny chans i rådande läge måste det bero på att ingen annan vågar ta tränarjobbet i Mjällby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar