Stäng aldrig av i 91a...

Jag lärde mig en läxa igår. Stäng aldrig av tv:n när en fotbollsmatch står 2-0 och blott formalia återstår. Håll ut tills domaren blåser slutsignal. Det var det jag glömde när Elfsborg mötte Hammarby och timmen började bli sen. Såg matchen i efterhand, hade annat för mig dagtid. Imponerades av Elfsborg, förundrades över Hammarby. Uddlöst, energifattigt, torftigt; detta var ett Bajen som distanserat sig från sunda vätskor. När matchuret passerade 91 minuter fick jag nog. Att kolla på defilering är inte min grej, då sover jag hellre. Idag ser jag i Sydsvenskan att matchen slutade 2-2. Jag läser om resultatet tre gånger. För säkerhets skull, Nisse Tryckfel kan ju ha skojat. Jo min själ, 2-2. Hammarby reducerade tydligen i andra tilläggsminuten, kvitterade i den fjärde och sista. Bakom min rygg, i min nersläckta tv. Lärdom: uppgivenhet är en synd, uthållighet en dygd. Så som i livet, så ock i fotbollen.