Karsten Warholm, Norge. Människa eller utomjording? Vet ej - men i vilket fall olympisk guldmedaljör på 400 meter häck. Tiden: 45,94 sekunder. Nytt världsrekord, en kross av det gamla. Som jämförelse kan nämnas att de bästa svenskarna på 400 meter slätlöpning vid lyckliga tillfällen gör cirka 47 sekunder. Och alltså hade blivit totalt utklassade om de sprungit sida vid sida med norrmannen som ändå har häckar i vägen. Mänskliga prestationer kontra omänskliga. Jag föredrar de mänskliga. Då slipper man fundera över superbanor, superskor, supervitaminer, supergudvetvad. 45,94 på 400 meter häck är helt enkelt för jobbigt att ta in, jag blir mer skrämd än imponerad.
*. *. *
I morse tog OS slut för de svenska handbollsherrarna. 33-34 mot Spanien i kvartsfinalen. Det blev för mycket för Ljubomir Vranjes, studioexpert i tv. Domarna tillät inte Sverige att vinna, förklarade han frankt. Lät mer som en bitter huligananalys än ett sansat expertutlåtande. Men där ser man faran med enögdhet, upphöjd till tv-tyckande. Alldeles för mycket sånt förekommer under OS. Insyltade kändisar, ohämmade kompiskommentarer. Familjär förnamnskultur som äter upp opartiskheten. Självklart var det inte det tyska domarparets fel att Sverige åkte ur handbollsturneringen. Diskutabla eller svårbegripliga domslut förekom - men det mest flagranta drabbade faktiskt Spanien. Tänker på Gottfridssons offensiva foul i slutet, belönat med svenskt straffkast och spansk utvisning för protest. Det, om något, var hårresande.
*. *. *
Nu har jag precis sett Armand Duplantis vinna stavhoppet. 6,02, hisnande nära på världsrekordet 6,19. Fullständig särklass. Och just nu vägrar jag tänka på redskapets betydelse. Hur mycket stav? Hur mycket människa? Bryr mig inte, killen är helt fantastisk. Som artist. Som idrottsman. Som olympisk guldmedaljör. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar