Nio MFF-fingrar på pokalen...

Göteborg-MFF 2-1. Någon måste vinna, lika självklart som att någon måste förlora. Det är det som skiljer en cupfinal från en allsvensk match i lunken. Annars var ju detta som gjort för delad pott: jämnt och tätt, aldrig någon påtaglig dominans för något av lagen. Och mycket riktigt 1-1 vid full tid. Målen närmast lite slumpartade. Särskilt Göteborgs: MFF-veteranen Safari snubblar på sig själv, tappar bollen, skapar situationen som via Karlsson-Lagemyr’s klassavslut tar matchen till förlängning. Cirka fem minuter återstod när ”olyckan” var framme, MFF hade nio fingrar på pokalen. Synd om Safari som idag får ta massa skit på (a)sociala medier. Pöbeln förstår liksom inte att fotbollsspelare - även MFF:s - är människor och därmed kan begå misstag. Bara när det egna laget gynnas är det okej. Inget grandiost tankegods, om man säger så. Att Göteborg sedan avgjorde i förlängningen låg nästan i korten. Det sena kvitteringsmålet gav ny energi, MFF å sin sida fick en kalldusch att bearbeta. Mentalt svårare, helt klart. Cuphjälte blev f ö planens äldste spelare: Alexander Farnerud, 36. Det var han som stötte in 2-1-målet. Slutligen. En cupfinal utan publik. Så fattigt, så futtigt. Som skumpa utan bubbel. Fast värre.