Vad Norling sa - och inte sa

Det är inte lätt att vara fotbollstränare. Såg tv-intervjun med Rikard Norling efter AIK:s 2-2-match mot Varberg. Norling var inte glad. Inte förbannad heller. Han var förkrossad, gav intryck av att behöva psykologstöd. Jag led med honom. AIK har haft en trubbig serieupptakt, behövde så väl de tre poängen som man också hade fram till slutminuten. Nånstans hedrar det AIK-tränaren att han tog ut den akuta frustrationen på sitt eget lag, sina egna spelare. Inte ett ord om domslutet som gav Varberg kvitteringschansen. Inget om otur, orättvisa, dålig plan. Och allt vad tränare brukar skylla på när förväntade resultat uteblir. Själv tyckte jag att Varbergsstraffen i slutet var horribel. AIK-backen hade ingen som helst avsikt att fälla Varbergsanfallaren Selmani - det var Selmani som hade avsikten att bli träffad/fälld. Kvalificerat fusk enligt min mening. Ett absurt skådespel tillika: Selmani faller, gallskriker, rullar runt, reser sig och slår in straffen. Allt i samma rörelse liksom. Så var det sagt. Tur att inte jag är tränare. Eller domare för den delen. Om så vore hade Varberg tagit en poäng på sina två senaste hemmamatcher, inte fyra som nu. Straff mot Mjällby, straff mot AIK. Båda i slutminuten, båda ”sökta” av egna spelare. Usch. Hoppas Rikard Norling - och andra prövade tränare - repar sig.