Mjällbys rop på hjälp

Mjällby-Elfsborg 0-5. Som jag befarade: Mjällby är redan tröttkört. Möjligen gäller det även tränaren Marcus Lantz, i vilket fall såg han sliten ut i tv-intervjun direkt efter den här förnedringen. Ja, nåt annat ord kommer jag inte på. Elfsborg gjorde 1- och 2-0 inom loppet av 25 sekunder tidigt i matchen och vid 4-0 efter en dryg halvtimme fanns det anledning att frukta tvåsiffrigt. Mjällby kom sent eller fel in i varenda situation, klasskillnaden var monumental. Tack och lov slog Elfsborg av på takten, nöjde sig med att spela av andra halvlek. Hur Mjällby ska kunna resa sig efter detta är jag inte människa att se. Kvällens match kändes nästan som ett rop på hjälp. Eller åtminstone efter en vilopaus. Och efter en tränare som kan bestämma sig. Vilken är egentligen startelvan? Vem är förstemålvakt? Problemet för Mjällby är att man har två jämna alternativ på den posten - dessvärre med ojämnheten som gemensam nämnare. Ikväll fick Carl-Johan Ericsson chansen. Det gick sådär, milt uttryckt. Så nästa gång är det säkert Marco Johanssons tur igen. Mjällby har f ö släppt in åtta mål på de två senaste matcherna, lika många som man släppte in på de åtta föregående. Kalmar hemma på måndag. Jag bävar redan.