Onormalt är det nya normala

Sirius tvåa. Varberg trea. Mjällby sexa. Före alla Stockholmslagen. Före MFF, som hittills mest liknat en koloss på lerfötter. Den allsvenska tabellen, som den ser ut just nu, hånskrattar fotbollsexpertisen rätt upp i ansiktet. Får se framåt vintern om (o)ordningen rättar till sig, mycket talar väl för det trots allt. Igår såg jag Mjällby ta ännu en 1-0-seger. Inte på tur, inte av en slump; Mjällby var helt enkelt bättre än Östersund. Eller Höstersund, frestas jag skriva. Plus åtta en kväll i juli, det var vad den jämtländska metropolen hade att erbjuda. Brrr. David Löfquist gjorde målet, enkelt men rasande vackert. Mjällby borde gjort fler - men då hade det inte varit Mjällby. 1-0 är liksom mallat, möjligen 2-1 nån gång när proppen går. Noterade att Marcus Lantz nöjde sig med ett enda byte (det andra kom när matchen i princip var slut). Jag tolkar det - välvilligt - som taktisk list. Mjällby möter ju MFF i cupsemifinal redan i övermorgon. Kan tänka mig att Lantz vill ha fräscha utvilade spelare där, att det blir nytt på säg fem positioner. Utan att det behöver innebära någon försvagning. Bredden är Mjällbys styrka, nästan alla kan ersättas rakt av. Med reservation för de tre i backlinjen och ”gamle” Löfquist som verkar pånyttfödd. Om det räcker mot ett retat MFF återstår att se. Normalt icke - men pass på: det nya normala är att allt har blivit onormalt.