Fokus på Mjällby - och MFF

Några fotbollstankar denna höstliknande sommarlördag. Först det som ligger närmast hjärtat: Mjällby AIF. 1-0 mot Helsingborg senast, tredje raka segern om man räknar in cupmatchen mot Falkenberg. Skönt orosdämpande, så att säga. Och goda tecken i laget, liksom i Marcus Lantz’s sätt att coacha runt på materialet. Mjällby har faktiskt en rätt vass trupp. Många alternativ, tuff konkurrens om platserna. Inte minst framåt: Bergström, Moro, Ogbu, Sabovic, Silverholt...varav endast två kan starta. Aldrig lätt för en tränare att hålla alla varma och nöjda, men Lantz bemödar sig väl om saken. Byter smart och systematiskt, tvekar inte att vila Bergström efter ett par succéartade men krävande insatser. Mot Helsingborg fick istället Moro förtroendet - och han tackade med att göra målet. Fingertoppskänsla, brukar sånt kallas. Vilket möjligen är ett annat ord för tur, beroende på vem man frågar. Personligen gladdes jag mest åt Marko Johanssons målvaktsspel i Helsingborgsmatchen. Killen är utlånad från MFF för fjärde säsongen i rad, dock den första i Mjällby. Nu fick han tillfälle att visa sin högstanivå och den är grym. Så grym att man inte riktigt fattar varför MFF placerat honom i lånekarusellen. Okej, han har en lägstanivå också, Johansson. Men vilken målvakt har inte det? Apropå MFF förresten. Nån som kommer ihåg Adi Nalic? Talangen som lånades ut till AFC Eskilstuna i fjol. Gjorde succé där, plockades tillbaka, höjdes till skyarna. Eller åtminstone till en startplats i MFF:s båda matcher mot Wolfsburg på försäsongen. Sen öppnades falluckan igen. I de två senaste matcherna har Nalic inte ens synts till på bänken. Ny utlåning är att vänta. Rätt eller fel kan alltid diskuteras, själv är jag mest förundrad. Varför har dagens MFF så svårt att förädla unga utvecklingsbara spelare?