MFF vann ”lotteriet”

Mjällby-MFF 0-0 efter full tid och förlängning, 2-4 efter straffar. ”Komma undan med blotta förskräckelsen” är en sliten klyscha i idrottssammanhang. Passade bra när MFF vann gårdagens cupsemifinal på Strandvallen. Straffavgöranden är alltid lite av ett lotteri, säger inget om matchbild och spelskicklighet i övrigt. Men möjligen något om mental styrka: MFF:arna var kallare från ”punkten”, ett par av Mjällbys straffskyttar darrade inför uppgiften och missade grovt. Mer behövdes inte för att skipa något slags rättvisa. MFF var ju det bättre laget, det måste även en sån som jag medge. Pressen mot Mjällbymålet var långa stunder närmast kompakt - men hemmakeepern Carl Johan Ericsson hade sin kväll, briljerade med flera tv-räddningar. Samtidigt som MFF ändå var fortsatt trubbigt i anfallsspelet. Temposvagt, omständligt, uddlöst, alltför ofta alltför lättläst för Mjällbys välsmorda backlinje. MFF kunde trots allt avgjort matchen under den förlängda speltiden. I de absoluta slutsekunderna fick - och då menar jag FICK - man nämligen straff. Dessbättre räddade Ericsson, domaren slapp avgöra matchen. Tappert kämpat Mjällby, men tuff förlust. Redan på söndag väntar allsvensk match mot Häcken. Orkar man, går det att skaka av sig 120 energikrävande minuter ”till ingen nytta” på ett par dygn? Tvivlar. MFF å sin sida får vila till måndag. Då kommer Norrköping till Malmö för att hänga av förhandsfavoriten från guldstriden. Eller?