Förtidsröstade till EU-valet häromdan. Hur? Egentligen min ensak - men varför hymla? Jag gjorde vad jag aldrig gjort i ett riksdagsval. Röstade på L. Av en enkel anledning: jag är i grunden EU-positiv. Gillar idén om europeisk gemenskap. Ge och ta, dela på bördorna, samarbeta över gränser i stora frågor om t ex klimat och migration. Alternativet är stram nationalism och den vagnen vill jag inte hoppa på. F ö är där väl fullsatt av Sverigevänner och andra drömmare. All respekt, man måste inte tycka lika.
*. *. *
Liberalerna är alltså Sveriges EU-vänligaste parti, därför min röst. Jag beundrar dessutom Karin Karlsbro, förstanamnet på kandidatlistan. Hon framstår som något idag så upplyftande som en liberal i Liberalerna. Gör det hennes partiledare inte gör. Stänger dörren till SD, vägrar sälja sin själ och övertygelse. Lite som Annie Lööf. Modigt, rakryggat, principfast. Och just det - liberalt. En hållning som inte lönar sig i de hårda tagens tidevarv. Snarare kostar den på. Liberalerna flämtar efter luft, slåss för sin överlevnad.
* * *
Mitt i detta kampanjar nu Karin Karlsbro för de där 4 procenten som kan rädda kvar partiet - och henne personligen - i EU-parlamentet. Om min lilla ”insats” hjälper blir jag glad. Säkert är det inte; opinionsmätningar visar att L ligger på marginalen och lika gärna kan åka ur. Världen skulle inte gå under för det - men Europa skulle förlora en demokratisk kraft, en anständig röst. När sådana behövs, kanske mer än nånsin. Som motgift till dumhögern, menar jag. På söndag får vi veta hur det gick.
* * *
När jag cyklade hem från vallokalen kom jag osökt att tänka på Per T Ohlsson. Sydsvenskans politiske chefredaktör, salig i åminnelse, evigt saknad. Hur han en gång, det måste ha varit på 1990-talet, kom ner till oss sossegrabbar på centralredaktionen (ledarredaktionen satt en trappa upp) för att öppet berätta om sin hemlis: ”idag har jag gjort vad jag aldrig förut gjort. Röstat på S”. Sa Per T, i grunden hängiven liberal. Vid tiden ifråga tyckte han dock att S varit drivande i hans hjärtefråga. Den om svensk EU-anslutning.
* * *
Kunde Per T göra ett avsteg från principerna då, kan väl jag göra det nu. Om än i motsatt riktning. Ungefär så gick mina tankar under cykelturen. Kändes lite som en form av sammanträffande. Väckte minnen som lagt sig till ro. Men nej, inga som helst jämförelser i övrigt. Per T Ohlsson var Per T Ohlsson, den ende i sitt slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar