EM i friidrott Àr över. EM i fotboll tar vid. Höjdpunkt pÄ höjdpunkt för oss livsnjutare. NÀstan sÄ man stÄr ut med att allsvenskan gÄtt pÄ sommarlov.
*. *. *
IgĂ„r sĂ„g jag Armand Duplantis hoppa stav. Lika fascinerande varje gĂ„ng. Killen har ju aldrig en formsvacka. Vinner allt som gĂ„r att vinna, stĂ„r i sĂ€rklass. EM-guldet nu pĂ„ 6,10 var hans tredje raka - och dĂ„ har han Ă€nnu inte fyllt 25. En stor idrottsman, en fenomenal stavhoppare. Förvisso ingen produkt av svensk friidrott, snarare har Sverige fĂ„tt honom till skĂ€nks. ”Mondo” kunde valt USA. Det Ă€r dĂ€r han vuxit upp, dĂ€r han fĂ„tt sin skolning som stavhoppare. Inte minst genom pappa Greg, sjĂ€lv en toppatlet nĂ€r det begav sig. Mamma Duplantis Ă€r dĂ€remot svenska, dĂ€rav valmöjligheterna i nationsfrĂ„gan. Man kan bara tacka och ta emot, ”Mondo” Ă€r i alla avseenden ett föredöme.
*. *. *
I det stora hela gjorde Sverige ett bra EM. De goda prestationerna var definitivt fler Ă€n de mindre goda. 200 meter stack ut. Finalister pĂ„ bĂ„de herr- och damsidan, Erik Erlandsson respektive Julia Henriksson. Han LundapĂ„g, hon frĂ„n Helsingborg men med MAI i Malmö som klubbadress. Henriksson blev sexa i finalen, tangerade Linda Haglunds ”odödliga” svenska rekord i semin (22,82). Fast Erlandssons prestation var nog Ă€nnu svettigare: fyra i finalen, tre lopp pĂ„ 20,5-tider lĂ€ngs vĂ€gen. FrĂ„n ett utgĂ„ngslĂ€ge som konkurrensmĂ€ssigt tedde sig ganska hopplöst. Hörde jag rĂ€tt kom Erlandsson till EM med ett pers pĂ„ drygt 20,9. Utanför snacket, sĂ„ att sĂ€ga. 20 Ă„r ung, redan bĂ€st nĂ€r det gĂ€ller!
*. *. *
Ett annat utropstecken i den svenska truppen var förstĂ„s Carl Bengtström. Bronsmedaljör pĂ„ 400 meter hĂ€ck - men vĂ€l sĂ„ hĂ€ftigt: med tiden 47,94 sekunder raderade han ut Sven Nylanders ”omöjliga” gamla nationsrekord. Synd att han rĂ„kar vara samtida med Warholm, den oslagbare norrmannen. Dock nĂ„gorlunda mĂ€nsklig i detta mĂ€sterskapet jĂ€mfört med vinnaren av 400 meter hĂ€ck pĂ„ damsidan, hollĂ€ndskan Femke Bol. Hon hade en segermarginal pĂ„ nĂ€stan tvĂ„ sekunder. Vilket i min mattebok motsvarar ungefĂ€r fem tiondelar pĂ„ 100 meter. Mycket mĂ€rkligt; inte ens Usain Bolt var i nĂ€rheten av sĂ„dana segermarginaler nĂ€r han hĂ€rjade som vĂ€rst.
*. *. *
TÀnk att hoppa över 18 meter i tresteg och inte vinna. Det var vad som hÀnde pÄ EM. Portugisen Pichardo drog tidigt till med 18,04, avgjorde tÀvlingen direkt. Kunde man tro. Men nÄgra hoppomgÄngar senare flög spanjoren Diaz förbi och landade inte förrÀn pÄ 18,18. Otroligt. Enda gÄngen jag sett tvÄ trestegshoppare göra 18 plus i samma tÀvling. BÄda Àr f ö kubaner, EM-behöriga tack vare idrottens tillÄtande syn pÄ nationsbyten. BÀst pÄ mÀsterskapet: jag skulle nog ÀndÄ sÀga Tamberi, guldmedaljören i höjd. FilmstjÀrnelik italienare, Àlskad av folket. Fantastisk hoppare - men ocksÄ en Drama King av rang. KÀndes nÀstan som han rev med vilje ett par gÄnger. Allt för spÀnningen liksom.
*. *. *
2,37 tog han till slut, Tamberi. Detta efter tvĂ„ rivningar redan pĂ„ 2,29, nĂ€r tĂ€vlingen Ă€nnu var öppen och oviss. Med guldet sĂ€krat tog han ut svĂ€ngarna rejĂ€lt: rev tvĂ„ gĂ„nger pĂ„ 2,33, beordrade upp (!) ribban en centimeter i sista försöket. Och klarade! Tamberi’s show fick mig nĂ€stan att glömma Grete Ahlberg och andra olycksfĂ„glar pĂ„ mĂ€sterskapet. Respekt Ă„t alla, punkt och slut. I morgon fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar